REPUBACKA,

förr med växlande namnformer, bl.a. Ribbobacka och Rebacka, utgjorde 1540 ett enstaka hemman om 1 1/2 skattmark, ägt av Nils Jonsson. Det hade en gång gällt som frälse, år 1405 ägt av en Jöns Andrisson, men drabbades då av den räfst som under skatt återförde vissa med förment orätt försvarade frälsen. Dess namn är i dombrevet Repoböle, skattetalet 1/3 mark, men godsets identitet med det senare Repubacka anses otvivelaktig. En viss ägogemenskap med grannbyarna Bro och Harparbacka och växlingar i jordbesittningen förklarar måhända att stångtalet är obeständigt: år 1570 för Repubacka 8 stänger, 1623 10 stänger 3 3/4 alnar (= 10 5/8 stg). Sistnämnda år var även skatten högre: 2 1/8 skattmark, vilket gör 3 stg under skattmarken mot tidigare 3 1/3.

Nils Jonssons namn kvarstår i jordeböckerna t.o.m. 1543 och återkommer i näbbskattsregistret 1553, varför det i motsvarande register 1549 förekommande Nils Olsson kan tros vara en felskrivning. Under mellanliggande år och flera påföljande utelämnas Repubacka i skattelängderna, sannolikt på grund av oförmögenhet. Det uppträder ånyo 1565-71, nu med tre bebygare, mellan vilka de nio stängerna år 1570 delas sålunda:

Ambrosius Michelsson 4 2/3

Michel Jonsson 2 1/3

Michel Henriksson 2

Michel Jonsson betecknas 1571 som "kåldrök", oförmögen, och endast Ambrosius taxeras i samma års sölvskatteregister, också han relativt fattig. I samma års tiondelängd upptas två skattande: Ambrosius Michelsson och Nils Jönsson, noterade för resp. 3 och 4 kappar säd. I ödeslängderna för 1579-82 ses dessa båda, vilket måste betyda att hela Repubacka låg öde. Som skattevrak tillföll jorden det grevliga herrskapet: Reparbacka Hindrik Mattsson var 1593-94 en av greve Axels landbönder, vilka utöver den egentliga skatten inte erlade gärder. Nytt ödesmål möter omkring år 1600 och synes fortgå till omkring 1630.

När 1623 ödeshemmanet Repubacka bär bondenamnet Henrik Mattsson, är man böjd att anse det som ett "dött", från äldre tid kvarstående jordeboksnamn. Men uteslutet är inte att det kan avse en nykommen ödesbrukare - kanske en sonson med farfars namn, på väg att återupprätta gården. En Henrik i Rijbacka, utan angivet farsnamn, står vid ting i maj 1631 till svars för ett "i ölsmål" fällt sturskt tillmäle mot en uppbördsman (s.), och troligen är han samma Henrik Mattsson i Rijpubacka som enligt 1634 års mantalslängd är ryttarbonde. En ryttares liv kan bli kort: år 1635 sitter här "greve Stens ryttaränka" Margetta - boskapslängden vittnar att hon hade häst (hingst) och sto samt en välfylld ladugård. Som ryttarhemman återfinnes Repubacka härefter inte.

Johan Larsson kärade våren 1642 i ett mål om en skadad dragoxe.

Henrik Ambrosiusson bonde 1647-68, med hustru Margareta, som 1672 var änka och förestod hemmanet, biträdd av sonen Matts Hindersson och hans hustru Märta.

Matts Hindersson (f. omkr. 1651), med hustru Märta, bonde 1676.

Clas Mattsson 1680-96; hans hustru Brita Jacobsdotter, 1680-96, var bonddotter från Kurby, syster till därvarande bonden Arvid Jacobsson.

Jacob Classon, bonde 1698 och över den ryska tiden, bodde kvar till sin död 1734 (begr. i kyrkan 22/12), kallades bonde ännu vid hösttinget 1725, men hade ett år förut uppgivit att hans son Johan stod "skriven för bonde på hemmanet" och därför var hindrad att låta städsla sig som dräng hos en handelsman i Ekenäs - vilket han dock hade gjort. Fadern återbar städseln, men senare blev sonen dräng på Horsbäck rusthåll och vistades blott tidvis hemma. Värdskapet tillföll en måg till Jacob, och hos honom sades 1729 den gamle vara "så god som inhyses", vilket dock ej hindrade honom att åt Johan för hans arvslott ge några kappar råg och korn, dels att utsås i gårdens jord, dels till att köpa sig kläde. Även tre andra av Jacobs söner hade drängtjänst i bygden. Jacobs hustru Kristin var född 1672, överlevde honom i tio år och dog 1744.

Johan Jacobsson, den ovannämnda sonen, och hans syster Maria var 1724 de enda mantalsskrivna på hemmanet. I kyrkboken är framför Johans namn "son" utbytt mot "bonde".

Henrik Johansson, bondson från Svedja i Karis, Jacob Classons ovannämnda måg, f. 1696, bonde på Repubacka senast 1729, hade värdskapet ännu 1761, men var då sängliggande, död1767, begraven 22/3 i kyrkan. Gift 1:o senast 1729 med Maria Jacobsdotter, f. 1696, levde 1750, död före 1761; 2:o senast 1761 med Beata, död 1768, begraven 13/11 i kyrkan. Två söner från första giftet, Johan och Henrik, 1761 mantalsskrivna i gården, nämndes växelvis som bönder, tydligen emedan de hade planer på att sinsemellan klyva den - för vilket ägorna dock befanns otillräckliga. En värdering av hemmanet, för dess inlösen från kronan, företogs 1763, ovisst för vems räkning; skatteköpet fullföljdes 8/9 1766 av brodern Johan.

Henrik Henriksson, f. 1739, var vid hösttinget 1762 "unga bonden ifrån Refbacka" som för sig och några kvinnliga fränder kärade till sin farbror, bonden på Svedja, om innestående arv. Han blev sockenskräddare, stannade framgent på fädernegården, antog namnet Lundström, vilket senare bars även av bror och brorsöner.

Johan Henriksson, under sina senare år Johan Lundström, den föregåendes bror, f. 1732 på Repubacka, d. 18/10 1796, förde redan vid ting 1754 och 1761 som "bonde" gårdens talan i tvistemål, mantalsskrevs från 1771 som husbonde. Gift 1:o 6/10 1756 med Beata Olofsdotter, bonddotter från Fagernäs Västergård, f. 1734, död 2/8 1770; 2:o 13/1 1771 med Beata Johansdotter, bonddotter från Huskvarn, f. där 1749, kvar som änka 1802. Utan att efter den första hustruns död ha låtit förrätta arvskifte eller avvittring, ingav Johan till vintertinget 1787 en av honom 30/12 1786 given och beseglad "författning", enligt vilken Repubacka efter honom och hans hustru skulle tillfalla äldsta sonen i andra giftet, Herman, och de andra barnen få nöja sig med en utlösen om 5:26:8 riksdaler specie för var och en - utom sonen i första giftet, Henrik, som i stället skulle för sin och sin hustrus livstid på särskilda villkor förfoga över ett torp. Denne Henrik klandrade vid hösttinget 1788 faderns disposition och yrkade, stödd av sina helsyskon, att få dela hemmanet med Herman; han fick häradsrätten att förordna ett arvskifte efter Beata Olofsdotter, men sannolikt blev detta aldrig förrättat, ty vid nästa ting godtog Henrik faderns "författning" med en viss förbättring av torpvillkoren (s.) och fann sig i att halvbrodern fick lagfart på gården.

Herman Lundström, den föregåendes son, f. 1772 på Repubacka, d. 18 , mottog hemmanet enligt ovannämnda "författning" och en "överdragelse" av 5/11 1787, fick fastebrev 9/11 1792 och förblev husbonde till ?. Gift 1798 med Albertina Wikström, f. 1781 i Barsgård, d. 18 .

Som spannmålstorpare mantalsskrevs 1800, som torpare 1808 Herman Lundströms ovannämnda halvbror

Henrik Lundström, f. 1757 på Repubacka, d. 18 . I kyrkboken 1796-1802 kallas han bonde, men fadern hade under sin livstid ej godtagit honom som sådan, bl.a. emedan sonen förödde tid och krafter på att spela fiol i bygdens dansstugor och från dem ofta kom he dryckesrörd - då även ohövisk och våldsam mot fadern. Blev 14/10 1804 av sockenstämman vid kapellet utsedd till kyrkväktare, ansågs framom tre medsökande behöva sysslan för att kunna försörja sina små barn. Gift senast 1783 med Carin Johansdotter, bonddotter från Lill-Baggård, f. 1761, d. 18 .