PERSÖ
utgjorde 1540 med sina 5 1/4 skattmark den näst Norrby (med 7 2/3 sk.mk) högst skattade bland byarna inom det nuvarande sockenområdet Snappertuna. I den äldsta jordeboken antecknas om denna by: 3 stänger under skattmarken, 6 alnar under stången och gälla 2 bondemarker alnen. Detta visar, att byn sedan gammalt var solskiftat efter stång- och alntal, fastän dessa tal först 1570 redovisas i jordeboken, och att alnen jord hade ett fast köpvärde uttryckt i den traditionella folkliga räkneenheten bondemark. De angivna skattmarkerna fördelades på tre bönder:
Stänger enl. skattetalet
Olof Michelsson 2 1/3 skattmark (= sen. Uppgård) 7
Mårten Persson 12/3 skattmark (= sen. Nedergård) 5
Matts Persson 1 1/4 skattmark (= sen. Mellangård) 3 3/4
15 3/4
Då den angivna proportionen 1:3 mellan skattmarker och stänger möjligen inte var exakt, kan byns stångtal förmodas ha varit 16, Mellangårds 4 stänger. Förskjutningar i hemmanens inbördes storleksförhållanden återspeglas i olika tiders stång- och skattetal:
1570 1601 1623
Stänger Stänger Sk.mkr Mantal Stänger Mantal
Uppgård 7 1/6 5 1/3 1 3/4 6 2/3 1/3
Nedergård 4 1/2 6 2/3 3/4 5 1/4
Mellangård 5 5 1/3 3/4 5 1/4
Summa 16 2/3 17 1/3 2 1/4 16 2/3 5/6
S:a enl. jordeboken 16 2/3 5 16 2/3
1 Skattmarkerna ej angivna för hemmanen, utan blott för hela byn. Räknas 3 stänger under skattmarken, som det anges i 1540 års jordebok, så uppstår samma olikhet mellan faktisk och angiven summa som i fråga om stångtalet.
Vid tinget i maj 1691 anförde bonden Lars Henriksson (Uppgård), att "vid senaste Commission uti Ekenäs blev beviljat stångfall uti Persö och då åkeren blivit jämkad lika stor teg åt vardera", d.v.s. alla hemman gjorda lika stora, och beklagade sig över att likväl ha större skatt än grannarna. Härpå förklarade militieauditören Per Stolpe, att även skatten måste fördelas lika, varom rätten beslöt göra en hemställan hos landshövdingen.
Tack vare en ovanligt regelbunden arvsföljd, mestadels från far till son, är det i Persö lättare än i många andra byar att även för 1500-talet återfinna de senare förefintliga stomhemmanen.
Uppgård, även kallat Övergård eller Östergård
Olof Michelsson 1540-43
Hans Knutsson 1549-53
Sigfrid Hansson 1556-71. Erik Mårtensson (?) 1588 - måhända styvfar till nästföljande?
Olof Sigfridsson 1592-1613. Hustru Carin 1619, "utfattig och arm".
Hans Eriksson 1623-24
Olof Jönsson 1634-36, anges 1634 som fogde, vilket möjligen avser någon biträdande syssla i grevskapet, f.ö. okänd; i en längd över "husfattige" åren 1635-36 betecknas han som "utfattig med små barn".
Michel Mattsson 1645-56, 1656 med hustru Anna, nämndeman 1642.
Henrik Michelsson 1662-, nämndeman 1663-66; hans hustru Margreta är 1666 här mantalsskriven efter en Matts Tomasson, som då tydligen är bonde, men 1668-72 står hon först, vilket antyder att hon svarar för värdskapet; möjligen är hon identisk med en 1676 nämnd Margreta mor, satt närmast efter nästföljande värdfolk?
Nils Andersson, med hustru Anna, mantalsskriven 1668-72 efter nyssnämnda änka Margreta, men som bonde från 1676. Ännu 9/10 1684 uppträder han vid tinget som gäldenär i ett fordringsmål. Målet synes röja den fattigdom, som inom kort lade hemmanet öde.
Henrik Larsson anges 1685 ha upptagit hemmanet på tre års frihet och under dem bragt åkern så i bruk att han skattade från 1688. Det oaktat skaffade sig en löjtnant Jacob Detlof 2/3 1689 en inrymningsskrift, som gav honom rätt att tillträda "ödeshemmanet" i Persö jämte ett i Gammelboda och försvara dem "emot en rustning". Ännu inom samma månad uppvisade han vid vintertinget denna skrift, given icke av kronofogden eller länsstyrelsen, som det var vanligt, utan av den några månader förut utnämnde jägmästaren över Finland, löjtnanten Evert Jordan. Rätten var förundrad, styrkte att Henrik med flit hade odlat och bebyggt hemmanet, visste icke "vad instruktion som dragon officerarne hava kunna" och hänsköt ärendet till landshövdingen. Begick som gammelfar självmord 23/8 1707.
Lars Henriksson, f. 1643, den föregåendes son, anges redan från 1687 som bonde, vilket troligen bör förstås så, att han samverkande med fadern, i mantalslängden angavs som husbonde, fastän i tingsprotokollet fadern kvarstod som sådan. Lars blev kyrkans sexman, behöll hemmanet tills han omkr. 1723 överlät det åt en son, dog 1737 och begrovs i kyrkan 26/6. Hans hustru Margreta, f. 1650, dog 1737, begrovs i kyrkan 8/5.
Erik Larsson, den föregåendes son, f. omkr. 1683, d. 1736, begrovs i kyrkan 9/5; skrevs som bonde vid den ryska uppbörden 1719, men ännu i kyrkboken 1723 som son, i mantalslängderna 1724-34 som bonde, med hustru Maria, f. 1676.
Johan Larsson, den föregåendes bror, f. 1707, bonde 1740-53, död 1763, begraven 30/1 i kyrkan. Gift senast 1731 med Maria Tomasdotter, f. 1703, skriven 1761 som "värdinna", 1773-75 som mor, död 1775.
Erik Johansson, den föregåendes son, f. 1731, bonde 1763-, död 1770, begraven 29/4 i kyrkan; bouppteckning efter honom förrättades 1/12 1770. Gift 1:o 25/11 1754 med Anna Mattsdotter, bonddotter från Harparbacka, f. 1731, d. 1757, begraven i september i kyrkan; 2:o 6/11 1758 med Maria Johansdotter, bonddotter från Sannäs Binals, f. 1736 i Ingå; som änka förestod hon hemmanet 1771 och blev omgift med nästföljande.
Hans Henriksson, från Dal i Ingå, f. 1737, kom till gården, gift 24/10 1771 med företrädarens änka Anna, ingick 5/10 1771 en överenskommelse om sina styvbarns arvsrätt till lösöre - till hemmanet hade de inte arvsrätt, ty det var fortfarande krono; Anna dog 1802. Som husbonde mantalsskrevs Hans ännu 1800, men vid vintertinget 1796, där han hade en tvist med styvsonen Henrik (nedan), kallades även denne bonde, och det framgick att han sedan 1791 höll sig med egen boskap. I tingsärenden 1797-98 nämnes Henrik som bonde, men vid hösttinget 1798 även styvfadern. Han synes ha trätt tillbaka 1801, levde som gammelfar till sin död 5/2 1810.
Henrik Eriksson, Erik Johanssons äldsta son, f. 1764 i Persö, 1782-97 mantalsskriven som son eller dräng, kom på något sätt att dela värdskapet med styvfadern; kallades i tingsprotokollet 26/2 1796 bonde; död 2/2 1800. Gift senast 1793 med Märta Eriksdotter, bonddotter från Båsa, f. där 1762, 1801 omgift med nästföljande.
Claes Andersson, f. 1765 i Ingå, kom 1801 till gården genom gifte med den föregåendes änka - han är i kyrkboken omedelbart skriven som bonde. Hans styvson Erik Johan, f. 1793, dog 1806, den äldsta styvdottern 1807. (De två andra efterses i komm.boken.) Ännu 1808 mantalsskrevs Claes som bonde.
Nedergård, även kallat Västergård
Mårten Persson 1540-53
Michel Persson 1556-71
Henrik Michelsson 1588-1613
Jöran Henriksson 1619-56, nämndeman 1633-42; hustru Malin 1656, bodde 1669 som änka i Söderby.
Erik Jöransson 1662-87, nämndeman 1663-65; hustru Anna 1662-81.
Olof Ersson, f. 1657, bonde 1693-1713. Vid ting 19/3 1746 uppgavs, att han 1713 hade överlåtit hemmanet åt nedannämnda son. Olof dog 1737, begrovs 1/5 i kyrkan - enligt begravningslängden 78 år gammal, enligt kommunionboken 80 år. Hustru Beata 1687-1723.
Hans Olofsson, den föregåendes son, f. 1685, bonde 1713-46, skattade 1719 till den ryska makten. Framhöll vid en arvstvist 1743, att hemmanet, när han "under förra ryska väldet" mottog det, hade fått all egendom förskingrad av hans farbror, korpralen Jöran Callberg, som hade tagit ut sin arvslott så drygt att intet återstod, "hwarken af qwickt eller dödt"; det öde och förlamade hemmanet hade Hans byggt upp, därtill "betalt sin faders gäld, fast han ingen ting ärfdt" - men lovade dock Callbergs son 6 plåtar i förlikning för arvlösen. Tre år senare, 19/3 1746, fick Hans tingsintyg över sina förfäders oavbrutna besittning av hemmanet för att enligt 1739 års kungliga resolution (s.) ansöka om återställande av dess skattenatur. Målet nådde han ej under sin livstid; han dog 7/4 1773, och först tio år senare erhölls det utslag av landshövdingen vari släktens äganderätt erkändes. Hans var sexman 1756-64. - Gift senast från 1719 med Sara Henriksdotter, f. 1681, död sannolikt omkr. 1743.
Erik Hansson, den föregåendes son, f. 1719, enligt mantalslängderna bonde från 1744, men ännu 1753 förde fadern vid ting hemmanets talan, och först 6/4 1775, efter en 27/3 s.å. med samarva träffad överenskommelse om utlösen, fick Erik sitt första laga uppbud av hemmanet. Proceduren förutsatte att hemmanet var skatte, men ännu några år rådde ovisshet om dess natur. I en avhandling 27/5 1780 avstod Erik besittningsrätten åt nedannämnda son, och då angavs hemmanet vara krono; sonen dog 21/11 1782, och när hemmanet 1783 förklarats ha återfått sin gamla skatträttighet, tog Erik på nytt värdskapet, behöll det måhända till sin död 1786, trots köp och tvistigheter som nedan omtalas. - Gift 1:o senast 1750 med Lisa Eriksdotter, bonddotter från Knopböle, f. 1720, död 11/5 1776; 2:o 17/10 1779 med änkan Anna Pålsdotter, f. 1731, ånyo änka 1786.
Henrik Eriksson, den föregåendes son, f. 1750, fick redan 5/11 1777 "högvederbörlig immission" i hemmanet, mer än två år innan fadern fanns sig mogen att träda tillbaka; bonde till sin död 1782. Gift 20/10 1778 med Sara Johansdotter, bonddotter från Box, f. 1760, änka 1782. Deras dotter Johannas, f. 1779, besittningsrätt ville Sara värja genom en hänvändning till landshövdingen, efter det att svärfadern 1783 hade återtagit hemmanet. Tvisten bilades tillfälligt genom ett sytningskontrakt av 3/9 1783, men uppstod på nytt när den gamle ansåg kontraktet ogiltigt emedan därur hade uteslutits punkter dem han muntligt hade påyrkat - mot en av dem ansågs Sara ha brurit.
Henrik Johansson, f. 1752 i Sjundeå, fick 5/11 1784, såsom trolovad med Erik Hanssons dotter Anna Eriksdotter, f. 1757 i Persö, av sin blivande svärfar köpebrev på hemmanet; av priset erlades 150 rdr specie kontant, och återstoden, 16:32 rdr, skulle utbetalas till Annas nämnda brorsdotter Johanna när hon gifte sig. Härmed tillgodosågs ingalunda Johannas arvsrätt, och före tredje uppbudet tilltvingade sig änkan Sara jämte dotterns förmyndare, borgaren Erik Broman i Ekenäs, ett 9/11 1785 daterat kontrakt, vari köparen förband sig att, så snart Johanna blev gift eller myndig, utan lösen avstå halva hemmanet till henne samt att till dess erlägga viss sytning till henne och modern. Henriks fastebrev, givet 4/12 1790, kom härigenom att gälla blott ena hälften av Nedergård. Den andra hälften köpte han 1/2 1802 för 444:21:4 rdr riksgälds; säljare var Johanna, sedan gift med Daniel Fredrik Tötterman. Henrik blev 1787 e.o. nämndeman, verkade från 1788 som ordinarie nämndeman; 1807 blev han änkling, mantalsskrevs som sådan 1808.
Mellangård, från 1700-talet även kallat Sundsbacka
Matts Persson 1540-71
Per Mattsson 1588-92
Tomas Persson 1600-24, 1619 "utfattig och arm", nämndeman 1620-22.
Erik Tomasson 1634-50, nämndeman 1631-33; hustru Gertrud, 1656 skriven som styvmor till nästföljande.
Matts Eriksson, den föregåendes son, 1656-81; hustru Margareta 1656-81.
Erik Mattsson, den föregåendes son, f. 1667, bonde 1706-26; sökte vid tinget 24/10 1726 brandstod efter eldsvåda som 7/4 s.å. hade ödelagt gårdens boningshus; levde 1741 gammal och orklös. Gift med Valborg, f. 1662, död 1743.
Johan Berntsson, den föregåendes måg, 1729 skriven som bonde. Gift med Anna Tomasdotter; hon synes vara den änka Anna i Persö, som begrovs 13/1 1760 i kyrkan.
Erik Tomasson, Tomas Erssons son, f. 1705, bonde 1734-56, död 1756, begrovs 12/9 i kyrkan. Gift med Kirstin, f. 1710, skriven som bondhustru 1734-51, död 1759, begrovs 17/6 i kyrkan.
Henrik Henriksson, f. 1726, troligen bördig från Stormora i Ingå, där hans bror Johan senare var bonde på Smeds hemman, kom till Persö genom gifte 16/11 1758 med Erik Tomassons dotter Sara Eriksdotter, f. 1741, död 178 (lät 30/4 1785 i domboken införa ett sytningskontrakt, 5/4 1788 nämnd som död och då krävde en måg hennes resterande sytning för åren 1784-86; hon torde alltså ha levat 1786). En Erik, 1761 skriven som bonde här, med hustru Sara, är sannolikt fel för Henrik, som 1765 intar hans ställe. 1771 mantalsskrives som bonde Saras nedannämnda kusin på fädernet, Carl Hansson, bland hans husfolk fadern Hans med hustru samt Henrik och Sara som dräng och dränghustru. Antagligen var hemmanet redan från Erik Tomassons tid genom sämjoskift kluvet mellan honom och hans bror Hans Tomasson, f. 1714, död 5/6 1776 - med hustru Maria Henriksdotter, f. 1728, död 1775, begraven 26/11. Hans skriven på hemmanet 1734 som bror, Maria 1744 som svägerska, båda 1761-65 som dräng och dränghustru; från 1773 framträder klyvningen tydligare i böckerna, och efter Henriks död i september 1776 (han begrovs 22/9), då boet upptecknas 16/4 1777, disponerades blott halva hemmanet av hans änka och dotter. Av skulder och fattigdom förmåddes Sara att i samråd med dotterns förmyndare, Henriks ovannämnda bror i Stormora, överlåta hemmanshälften åt sin syster Maria och hennes man; efter Marias död ändrade Sara mening och förde med svågern en tvist om besittningsrätten, utdragen till 1781 emedan dittills oklarhet rådde om hemmanets natur av skatte eller krono - det erkändes 16/11 1781 av häradsrätten behålla sin gamla skatträttighet.
Carl Hansson, Hans Tomassons son, f. 1744, skriven 1771, som ovan är nämnt, såsom bonde på hela Mellangård, senare och intill 1782 på halva hemmanet. Gift senast 1776 med Lisa Olsdotter, f. 1754. Makarna sålde 28/10 1782 sin hemmanshälft för 100 rdr specie till lantmätaren Adam Malmström.
Henrik Henriksson, f. 1726, d. i sept. 1776, gift 16/11 1758 med ovannämnda Erik Tomassons dotter Sara Eriksdotter, f. 1741, d. före 5/4 1788, fick med henne senast 1773 halva Mellangård. Emedan hon vid bouppteckning efter mannen 16/4 1777 fann sig skuldsatt och oförmögen att förestå hemmanshälften, överlät hon den i samråd med sin dotter Christinas (f. 1769) förmyndare, hennes mans bror, bonden Johan Henriksson från Stormora Smeds i Ingå, till sin syster Maria, se nedan.
Anders Andersson, f. 1749, lät 6/4 1781 i domboken införa sin hustrus, Maria Eriksdotters, f. 1744, d. 1782, överenskommelse med hennes syster Sara om övertagandet av deras fädernegård. Han är 1782 mantalsskriven som husbonde, men efter Marias död samma år återföll gården till Sara. Ännu 1781 rådde osäkerhet om hemmanets natur av krono eller skatte, och vid tinget skaffades vittnesmål om att Marias förfäder "man efter man suttit på Mellangårds hemman, som alltid varit i gott stånd, utan någon ränterest" - villkoret för att skatträttigheten skulle anses behållen. - Sara delade efter Marias död arvsrätten med en tredje syster, Lisa Eriksdotter, gift med Lars Granström. Jämte svågern och med Lisas bifall sålde hon 24/1 1783 hemmanshälften för 111:5:4 rdr specie till samma Adam Malmström som hade köpt Carl Hanssons del av gården; endast för Sara infördes ett sytningskontrakt i domboken, giltigt försåvitt den fortfarande ovissa skatträttigheten blev erkänd.
Adam Malmström, kommissionslantmätare, f. 1746, gift 16/8 1776 med Juliana Ihn från Dönsby, f. 1750; paret flyttade enligt kyrkboken till Persö Mellangård 1780. Genom de ovannämnda köpen 1782 och 1783 blev Malmström ägare till hela Mellangård-Sundsbacka och fick därpå fastebrev 1785, men tryckt av en stor intecknad skuld sålde han den 3/3 1792 för 572:10:8 rdr specie till nästa ägare.
Elias Naucler, styckjunkare, f. 1761, blev 1792 genom nyssnämnda köp gårdens ägare, men bodde där - eller hade sin familj inhyst där - redan förut: en dotter föddes där 16/4 1791, en äldre i Pojo 22/9 1789. Hans maka Hedvik Ingman, f. 1765 på Mörby i Pojo, var dotter till rusthållaren därstädes. Se Bergholm, Sukukirja. Han sålde 16/3 1797 gården för 922:10:8 rdr riksgälds till nästa ägare och bosatte sig i Ekenäs.
Maria Christina Hougberg, f. 17 , d. 1 , gällde 1797 som gårdens köpare, men köpet betaltes av hennes bror, hovrättsassessorn i Åbo Hans Henrik Wallerian, vilken i ett gåvobrev av 17/5 1797 på särskilda villkor skänkte henne godset. Från ett tidigare äktenskap, med Grahns, hade hon två barn, och det var deras uppehälle som brodern främst ville trygga. I sitt senare gifte, av år 1797(?), var hon förbunden med fänriken Sven Gustaf Hougberg, f. 17 ; makarna bodde här blott en kort tid, avyttrade något av de närmaste åren gården delad mellan två köpare.
Henrik Johansson, gift med Anna Eriksdotter, ägde halva hemmanet intill 3/2 1802. Mera varaktigt ägde de granngården Nedergård, se ovan.
Michael Hag, även kallad Rönnberg, f. 1764 i Pojo, gift med Lisa Isaksdotter, var mantalsskriven här 1800, ägde andra hälften av hemmanet till 13/2 1802; hade till omkr. 1798 varit landbonde i Kärrby.
Johan Sjöblom, handlande i Ekenäs, f. 1774, köpte i februari 1802, på ovannämnda dagar, de två hemmanshälfterna för sammanlagt 483:16 rdr riksgälds, ägde gården ännu 1808.
Under Malmströms tid är landbönder antecknade på gården:
Erik Biörnström, f. 1753, d. 1789, i kyrkboken ej titulerad, men intog troligen en landbondes ställning; gift med Maria Hansdotter, f. 1741, d. 1789.
Jacob Jöransson, f. 1721, d. 1789, skriven som landbonde, troligen samtidigt med föregående på var sin hemmanshälft; gift med Maria Johansdotter, f. 1738, som änka biträdd av 15-årig son Henrik Jacobsson, f. 1774.
Matts Mattsson, f. 1744 i Tenala, i kyrkboken 1796-1802 skriven som landbonde; gift med Lisa Eliaedotter, f. 1762 som bonddotter på Rösund Lillgård; Matts var landbonde i Rösund 1796, bosatt där redan 1794.
Från 1797 synes spannmålstorpare ha efterträtt landbönderna, detta år en enda, Johan, med hustru Anna, 1800 fyra, av vilka en möjligen är den sist nämnda landbonden: Anders, med hustru Sara, Gustaf med Maja, Johan med Stina, Matts med Lisa.