HORSBÄCK,

1392 skrivet Horsabek, 1405 Horsebechke, från 1451 Horsebecke m.fl. varianter, kallas 1584 oväntat Örby, 1601 Dörby, vilket måste vara ett gammalt namn, brukat vid sidan av det sedermera gällande. Gunvor Kerkkonen har klargjort, att Horsbäck, 1540 belagt med 4 skattmarker, är kärnby i ett skifteslag om sammanlagt 7 skattmarker, omfattande även Kärrby och Magnäs med vardera 1 1/2 skattmark. Ett bevis för denna kärnbebyggelses ålder ser hon, sannolikt med rätta, i Horsbäcks vidsträckta besittning av holmar: utanför Dragsvik delade Horsbäck Storholmen med Dragsvik, Lillholmen med Ekenäs ladugård och Kärrby, och längre bort ägde byn sedan uråldrig tid den nu med Torsö-landet sammanvuxna Nötön. Tidigast kända bland Horsbäcks inbyggare är två i ett dombrev 1392 skrivna nämndemän, Laurens och Halden, den förre ånyo åberopad i ett rågångsbrev 1402. År 1405 reducerades vid ett räfsteting 1 3/4 skattmark frälse i Horsbäck såsom under kung Albrekts tid med orätt fritagen för skatt; ägen Ingolf ????????????? Diekn drabbades av samma som i fråga om gods i Söderby och Norrby samt i Svartå norrut i socknen.

De 4 skattmarkerna i Horsbäck var 1540-43 sålunda fördelade:

Jöns Håkansson 2 skattmarker - bonde t.o.m. 1556

Matts Persson 1 skattmark - bonde t.o.m. 1571

Markus Mattsson 1 skattmark - bonde t.o.m. 1571

Ingen antydan göres här om att byn även skulle innehålla frälsejord. Likväl skrev sig redan 1530 till Horsbäck Klas Grabbe, som enligt släkttabellerna var en bror till den ryktbare Nils Grabbe till Grabbacka och gift med en dotter av släkten Boije af Gennäs, Elin Andersdotter. Genom gifte med en deras dotter (vars namn är okänt) anses fogden och domaren Per Galle ha blivit ägare till deras frälsejord i Horsbäck. Men av skatteböckerna framgår, att Per Galles jord är densamma som 1540-43 tillhörde Jöns Håkansson, och ingenstädes ges någon antydan om att därutöver frälsejord skulle ha funnits i Horsbäck. Slutsatsen, tycktes bli, att Klas Grabbes jordinnehav här var kortvarigt, släkt- och arvförbindelsen mellan honom och Per Galle tvivelaktig.

Som bönder på Jöns Håkanssons hemman ses i skatteböckerna:

Per Nilsson 1557-61

Per Jönsson 1558-59

De delvis sammanfallande åren låter ana, att personen är en och samma, men det ena farsnamnet felskrivet - alternativt kan det vara fråga om två bolagsmän, av vilka skattskrivarna ansett än den ena, än den andra som husbonde.

Hans Andersson 1564-66

Per Galle 1570-71

Matts Persson är till 1571 fortvarande skriven för sitt hemman, likaså Markus Mattsson, med undantag för jordeboken 1570, där namnet är utbytt mot Markus Clemetsson; 1571, då matskottslängden fortfarande upptar namnet Markus Mattsson, ses i sölvskatteregistret Erik Markusson, tydligen en son. Ett fjärde hemman i byn är infört 1564-71, vilket måste förstås så, att då i byalaget inräknades det annars för sig skrivna Bölsby eller Västerby; dess innehavare angavs 1570 gåtfullt nog i Horsbäck ha ett ödeshemman om 0 stänger, i Bölsby 9 stänger, f.ö. jämställd med grannarna i fråga om skatter för nattvardshjon och mjölkande kor, likaså beträffande silverskatten 1571. Jordens fördelning i Horsbäck var 1570 sålunda:

stänger

Per Galle 6 1/3

Matts Persson 2 2/3

Markus Clemetsson 3

Anders Mårtensson, öde 0

summa stänger 12

Per Galle skrev sig till Horsbäck 1568, då han satt som vikarierande domare vid ett häradsting i Pojo. Som domare återkom han 1574, då på grevinnans över Raseborgs grevskap vägnar domhavande över Karis och Ingå. Långt tidigare var han verksam inom slotts- och länsförvaltningen: på Viborg 1545, på kungsgården Kungsör i Västmanland 1552, på Venngarn i Uppland 1553-66, därifrån han på egen begäran återkom till Finland; möjligen var han även fogde på Padis i Estland 1569. Han hade 1571 i Sibbo socken en landbonde i Hindsby och fyra i Borgby; 1586, då han ännu var bosatt på Horsbäck, hade han två hemman i Hindsby och två i Borgå socken. Hans son Clas Galle blev 1633 inskriven på svenska riddarhuset, sedan hans förman i fält, översten Henrik Fleming, hade intygat att hans ätt var av gammal adel. Dock framstår Per Galle i sin samtids kronoräkenskaper som en skattskyldig ofrälse, har ett sigill av ofrälse typ och kallas aldrig "välboren". Uppgiften om hans giftermål med en dotter av släkten Grabbe härrör från en sonsonssons vapensköld och kan vara uppfunnen till prydnad för antavlan. Horsbäck är aldrig nämnt som säteri.

Sölvskatteregistret år 1571 utvisar för Per Galle i Horsbäck en förmögenhet i boskap, mer än dubbelt större än de tre grannarnas tillsammans. Men 1588 är han uppförd på restlängd för 1583-85 års "Vibrogsgärd". Där ses under Horsbäck jämte honom endast en Henrik Michelsson, med ett obetydligt belopp, och det förefaller av de från sekelslutet knapphändigt bevarade skattehandlingarna som hade Peder Galle i sin hand samlat huvuddelen av byns jord och för den av det grevliga herrskapet vunnit en frälserätt som efter honom gick vidare till andra, förmodligen betingad av något slags tjänst hos herrskapet. Åren 1600-1601 är byns skattmarkstal 4 1/3, stångtalet 13, fördelat:

Henrik Jönsson, ryttare under Herman von Biurens fana 10 1/3

Henrik Andersson 2 2/3

13 stänger

För dessa två hemman kan följande ägarlängder utletas:

Ryttarhemmet (tidigare Per Galles)

Henrik Jönsson 1600-1613 (på grund av ryttarfriheten utesluten från vissa skattelängder)

Arvid Henriksson, ryttarbonde 1619, nämndes 1625 i Ekenäs stads dombok.

Erik Eriksson 1623-25, innehade 10 stänger 1623; angavs 1634 vara över 60 år gammal.

Jöns Larsson, 1635 måg hos Erik Eriksson, har möjligen 1639-41 förestått hemmanet, svarade 1639 inför häradsrätten i en slagsmålssak, kärade 1641 till Nils Larsson i (Langans-)Böle i ett fordringsmål.

Det lilla hemmanet (1583 Henrik Michelssons)

Hustru Margareta 1592-94 (1593-94 uppförd bland dem som för fattigdom erlade blott halv gärd)

Henrik Andersson 1600-1619, 1609 änkling, 1619 utfattig, i boskapslängden 1624 ånyo som bonde.

Mårten Henriksson 1623-50, innehade 3 stänger 1623; angavs 1634 vara över 60 år gammal

Jören Mårtensson, bonde 1656, med hustru Lisbeta.

Troligen under början av 1640-talet förlänades ryttarhemmanet av greve Gustaf Adolf Leijonhufvud åt bokhållaren i Raseborgs grevskap Johan Hansson och dennes maka Karin Björnram från Domargård för bådas livstid. Johan Hansson är i denna sin syssla omtalad 1638 och innehade den till sin död våren 1663. Under den tid han innehade hemmanet är det osynligt i mantalslängderna, tydligen emedan han för sig och sitt folk var fritagen för mantalspengarna. Efter 1656 är också det mindre hemmanet i Horsbäck osynligt. Det beboddes och brukades mot skatt av en Erik Guller, som icke är nämnd i mantalslängderna men väl i en tingsrannsakning av 1675, där det säges att han för fattigdom övergav hemmanet och att därefter bokhållaren och dennes fru åtog sig det, likaså mot skatt. Som änka behöll fru Karin godset till sin död 1673, och under hennes år debiterades mantalsskatten för husfolket. Hon efterlämnade en skuld till det grevliga huset, för vas gäldande boskapen på Horsbäck togs i mät (jfr. Hultman, Herrgården, s. 338).

I februari 1674 delade grevskapets hoppman, Henrik Grelsson, jorden i Horsbäck på ett jämnare sätt: han antog som landbonde på 5 stänger en gammal ryttare Jören Jörensson, mot dennes löfte att skaffa sig borgesmän, och lät i juni samma år sin måg, befallningsmannen i "gamla grevskapet" Hans Jörensson Borgman, upptaga de övriga 8 stängerna, likaså mot skatt - men med förhoppningen att greve Gustaf Mauritz, som nu innehade grevskapet, skulle "honom med några bättre privilegier och villkor på bemälte Horsbäck benåda". Men gamle Jören skaffade sig inga borgesmän, betalte ingen skatt och gjorde ingenting för att hjälpa godset ur det förfall vari det hade råkat så till hus som jord; i april 1675 sade han upp sitt landboskap, och kort före sommartinget i juni s.å. avvek han till Reval. Vid tinget lät hoppmannen notera, att han också å sin sida sade upp Jören och lät mågen Borgman jämte de nämnda 8 stängerna bruka den ledigblivna jorden. Borgman sade sig vara beredd att från sin lön för befallningsmanssysslan låta avräkna gårdens skatt, men sinnad att hos greven begära nåden av "bättre privilegier", och fick för detta ändamål tingets vittnesbörd om godsets eländiga skick: åkern låg till 5 2/3 tunnors utsäde öde, det övriga "magert och illa brukat" så att säden var svag, Storängen skoggången och bevuxen med stora granar, Kärrängen öster om Kärrby vattensjuk sedan utfallsdiket fallit igen, husen med några undantag taklösa. Det var tillräcklig grund för sedvanlig ödesfrihet, men sannolikt sträckte sig grevens förläningsbrev längre än så. Borgman förblev även efter reduktionen innehavare av Horsbäck, till sin död som inträffade i maj eller juni efter 9/5 1688, och efter honom gick gården i arv på kvinnolinjen, fastän med karaktär av kronorusthåll.

Redan 1687, efter indelningsverkets provisoriska utformning, var Horsbäck antecknat som rusthåll, och det förblev så vid systemets slutliga gestaltning på 1690-talet. Augment under Horsbäck blev Kurby.

Kristina Drysell, Henrik Grelssons dotter och Hans Borgmans maka, ses från 1676 mantalsskrivna på Jorsbäck jämte arbetsfolk, men ej längre 1693, då hon måste ha överskridit åldersgränsen; av familjen antecknas då endast en dotter Ingeborg. Hon blev kort därpå gift med Joakim Thauvonius, vilken 1694-99 står som rusthållare, men torde ha avlidit barnlös före 30/5 1699, då modern, fru Kristina, fick regementschefens, överste Ribbings godkännande av "Contract och Transaction", varigenom hon överlät rusthållet till en annan måg, uppbördsmannen Michel Eklund (även Ekelund), gift med Anna Borgman (f. enl. Snappertuna kommunionbok 1676, enl. annan uppgift 1668, död 1747); immission av landshövdingen fick den nya rusthållaren 20/7 1699. Eklund tillhörde en borgarsläkt i Ekenäs, var rådman till 1701, titulerades efter sin död "cämnären", blev i början av 1713 kyrkvärd i Snappertuna, men flydde om sommaren s.å. till Sverige på en skuta som han ägde tillsammans med länsmannen Böök. Han måste ha dött under vistelsen i Sverige, ty han omtalas 1722 som avliden, och i de många fordringsmål, i vilka änkan Anna Borgman svarade på hans vägnar efter att ånyo ha tillträtt Horsbäck, antydes aldrig att han skulle ha återvänt från flykten. I den ryska uppbördslängden av 1719 saknas Horsbäck, emedan det låg öde. Att så var fallet, förstås dels av att fru Anna före flykten skaffade gårdens boskap till en plats i Björneborgs län, i tro att den där vore bättre skyddad mot fienden, dels av de käromål om stölder och plundringar under den ryska tiden som hon anförde vid hösttinget 1722. Antagligen fann hon denna höst gården alltför bofällig att övervintra uti - hon återvände till Sverige för vintern.

Vid vintertinget 1723 försökte fru Annas svåger, kornetten Arvid Roos, fullfölja hennes talan, utan fullmakt av henne men stödd på en resolution av landshövdingen, given 10/12 1722, som ga vhonom lov att i svägerskans frånvaro tillträda gården och se till att den inte råkade i främmande händer. Häradsrätten ansåg inte, att resolutionen gav Roos rätt att inblanda sig i svägerskans angelägenheter, befarade kanske att han hade egennyttiga avsikter. På Horsbäck blev han till 1725 boende med sin maka Märta Borgman, invecklad i gräl och processer med Anna. Han påstod sig inte ha fått den "bröllopskost", som skulle vara Märtas utlösen från boet, inte fått igen vad han lagt ut för Annas dotter Judits tid i Stockholm och till bestridande av rusthållets utgifter för gärdsgård, dragonkost m.m. Han ville genom att klandra det avtal hans salig svärmor hade ingått med Annas make och däri själv komma åt rusthållet, men Anna ??? likas, som de slutligen gjorde vid sommartinget 1725.

På Horsbäck daterade 5/5 1730 Jonas Petrejus ett brev till landshövdingen med begäran om rekommendation till tullnärsbefattningen i Ekenäs, som väntades bli ledig och som han sedermera tillträdde. Möjligen var han redan då trolovad med Anna Borgmans dotter Judit Eklund (f. 170 ), med vilken han 9/11 1732 gifte sig. Hos modern stannade den yngre dottern Elisabeta (Elsa) Eklund (f. 1702, d. 1774) och fick senare av henne erkännandet att hon

"i förflutna svåra och i synnerhet av tjänstefolks felande tider varit mig till mycken och ofta enda hjälp och understöd vid hemmanets eller rusthållets hävd och bruk samt därvid i mycken möda och släpande arbete sin ungdom förnött, och däremot ingen särdeles vedergällning, utom födan, erhållit".

När dessa ord avfattades, 23/1 1741, var Elsa gift med Enok Blomster (f. 1709), rusthållarson från Spakanäs i Pojo, och för hennes trofasta hjälpsamhets skull överlät modern nu rusthållet till dem - dock med förbehåll att Judit skulle lösas ut med vad hennes del i boet översteg den till 475 daler kmt värderade hemgift hon förut hade erhållit. I Anna Borgmans testamente av 4/3 1747 fixerades Judits tillgodohavande till 12 tunnor råg och två kor; därom inledde Judit som änka process mot sin systerson, den dåvarande rusthållaren, men det ansågs utrett att Petrejus i sin livstid hade fått av svågern vad honom och hustrun tillkom. Enok Blomster d.ä. mantalsskrevs för 1765 som "bräcklig", men dog före årets ingång, begrovs julaftonen 1764 i Snappertuna kyrka. Elsa Eklund dog 26/11 1774, begrovs 16/12 i Snappertuna kyrka.

Enok Enoksson Blomster, f. på Horsbäck, enl. olika uppgifter 1743-45, d. 1817, nämnes från 1766 som rusthållare, är från / 17 gift med Eva Wikström från Sjundeå, f. 1742, d. 18 .

Rusthållet brukades tidvis av en landbonde, däremellan av legodrängar och från omkr. 1760 med bistånd av torpdagsverken. Som landsbönder ses:

Joel Andersson, i 1723-38 års kommunionbok införd med hustru Beata och en son Johan, var under 1720-talet landbonde i 3 år, hade före 1710 här varit dräng under Michel Eklund, vittnade 1752 i en rättegång om besittningen av Horsbäcksholmarna, då bosatt i Storbaggård.

Henrik, med hustru Maria, likaså i ovann. kommunionbok; han mantalsskriven 1734 med hustru Beata.

Erik Mattsson f. 1691, med hustru Wendela f. 1692, kyrkskrivna som de föreg.

Johan och Magnus Roms, bröder, hade 21/6 1746 tillsammans ingått ett kontrakt på sex år, uppsatt av Enok Blomster d.ä.:s far Michel Blomster för sonens räkning. I mars 1749 kvarstod endast Johan som landbonde, och han blev då vid vintertinget uppsagd av Enok Blomster, som bestred att kontraktet vore mer än ett förslag till avtal.

Följande torp under Horsbäck är nämnda:

Bäck torp

Enok, med hustru Lisa, mantalsskrivna 1761

Anders Henriksson, f. 1725, med hustru Maria Jacobsdotter f. 1736, mantalsskrivna 1771, kyrkskrivna 1773-77; i mantalslängden 1782 en Anders med hustru Caisa, möjligen densamme omgift?

Gabriel Johansson f. 1753 i Pojo, med hustru Anna Eriksdotter f. 1763 på Västanby torp, kyrkskrivna 1785-18

Sjötorp eller Kärrströms torp

Henrik, med hustru Maria, skrivet två gånger, antydande att här fanns två torpare med samma förnamn och lika benämnda hustrur - i 1761 års mantalslängd.

Mårten Kärrström, f. 1715, d. 1788, med hustru Karin Andersdotter f. 1716, d. 1776, troligen torparfolk här före 1771, kyrkskrivna från 1773 som inhyses hos nedannämnda son.

Anders Mårtensson Kärsström, f. 1746 i Kärrby, d. 20/4 1808, med hustru Karin Eriksdotter f. 1736, d. 1779, mantalsskrivna 1771, hustru Anna Carlsdotter f. 1757 i Pojo, d. 18 ; sannolikt kvarboende hos nedannämnda son, som övertog torpet 1802.

Henrik Andersson, f. 1773 i Horsbäck, torpare 1802.

Nötön

var 1782 besatt med en ängsvakt Jacob och hans hustru Maria. Möjligen bodde här tidigare den 1723-38 under Horsbäck skrivna ängs- och skogvakten Anders Frisk, f. 1662, med hustru Margareta f. 1680. Jacob och Maria är sannolikt desamma som senare och här nedan anges som torparfolk.

Jacob Grönberg, f. 1746 i Tenala, d. 18 , med hustru Maria Eriksdotter, f. 1750 på Västanby torp, d. 18 . Kyrkskrivna här från 1785, men deras son Anders Johan anges vara född 1778 på Nötön. Torde som gammelfolk ha bott kvar hos nedanst. måg och dotter.

Henrik Wikström, f. 1770 i Söderby, hit 1800 som dräng, sedan gift med torpardottern Kristina Lovisa, f. 20/4 1785 på Nötön; Henrik 1808 betecknad som torpare.

Horsbäcktorparen Erik begrovs i kyrkgården 25/2 1759.