TORSÖ

var år 1540 en by med tre bönder, belagd med en skattmark:

Mårten Olsson 2/3 skattmark

Hans Persson 1/6 skattmark

Henrik Jonsson 1/6 skattmark

Av siffrorna kan slutas, att byn tidigare hade utgjort ett enstaka hemman, men vid arvskifte delats i en brorslott (2/3) och en systerlott (1/3), den sistnämnda kluven i tu. Att de små delarna kunde bestå genom några årtionden förklaras av att de för sitt uppehälle hade stöd av fisket, som efter gammal sedvana idkas med större jämlikhet, mindre än åker- och ängsbruket beroende av byamålet.

Tiondebeloppen kring 1500-talets mitt står någorlunda i proportion till skattmarkens fördelning 1540, men de 1570 redovisade stångtalen visar ett steg mot utjämning:

Erik Mårtensson 5 stänger

Eskil Hansson 2 1/12 stång

Simon Henriksson 1 11/12 stänger summa 9 stänger

Det tredje hemmanet ligger 1581 öde, saknas i längderna från 1587, men omtalas 1619: "I Torsö är ett ödeshemman och grannarna bruka ägorna och göra skatt ut". Dess kända självständiga ägarföljd är:

Henrik Jonsson 1540-61

Simon Henriksson 1564-71

Tomas Henriksson 1581 (öde)

Eskil Eriksson

Erik Eskilsson 1590 hemsökta av rövande krigsfolk.

Utjämningen mellan de två återstående hemmanen är i 1601 års jordebok fullständig och uppvisar ett helt nytt byamål med summa 6 stänger, varav 3 för vartdera hemmanet. Tydligen har detta ansetts som ett alltför hårt ingrepp i byns gamla ordning, ty 1623 har man igen närmat sig den, bragt åstad en noga proportion mellan skatte- och stångtal samt inräknat ödeshemmanet i det mindre av de två andra; även mantalet har satts i proportion till skattetalet:

skattmarker stänger mantal hemman

Mårten Eskilsson 4/7 5 1/3 1/3 1

Henrik Tomasson 3/7 4 1/4 2

summa 1 9 1/3 7/12 3

Redan 1635 var skattmarkerna utjämnade till 1/2 för vardera grannen, men motsvarande justering av mantalet, till 1/3 för vardera, sker först under 1600-talets senare del, och detta ger en möjlighet att även genom skeden av ödesmål återfinna de i senare tid förefintliga stomhemmanen, Väster- och Östegård.

(Mantalssiffrorna kring 1600-talets mitt böra ytterligare granskas!)

Västergård, på 1700-talet även kallat Lill-Torsö

Mårten Olsson 1540-51

Erik Mårtensson 1552-88

Olof Eriksson 1592-1601

Per Eriksson 1606-13; i hans ställe 1609 Sigfrid Henriksson.

Mårten Eskilsson 1619-35, 1635 i mantals- och boskapslängden, men i en utsädeslängd s.å. står "änkan", i 1636 års boskapslängd Eskil Nilsson.

Olof Mårtensson 1636 (mantalslängden)-54, 1654 med hustru Karin. Hemmanet ses 1645 i ödeslängden, men beskattas 1647. Olof har 1640 ett käromål vid tinget. 1650 saknas han i mantalslängden.

Olof Henriksson, 1654 här skriven som dräng, 1656-87 som bonde. Gift 1:o med Anna Eriksdotter 1654-81; 2:o med Märta 1687.

Olof Olofsson, den föregåendes son, bonde 1693; hustru Beata, torde efter Olofs död ha gift om sig med nästföljande, levde efter denne kvar i gården som änka, död 67-årig, begraven i kyrkan 1/4 1739. Jfr Gebbelby 1696, Brita ?? fr. Stor-Gebbelby, gift med Olof i Torsö.

Olof Mattsson, bonde 1706, synes ha gift sig med nyssnämnda Beata. Hans mor var måhända den "mor" Brita, som var skriften här 1712, sannolikt identisk med kyrkbokens (1723) gammelmor Brita, f. 1657, en tid vistande på Kopparö, men död på Torsö och begraven i kyrkogården 21/3 1736.

Nils Olsson, son till Olof Olofsson, bonde 1710-12, dessa år ogift, men måste därefter ha varit med med den Anna, som blev nästföljandes maka. Hemmanet saknas 1719 bland de för ryska makten beskattade.

Erik Nilsson, bondson från Lågbacka Storgård i Karis, tillträdde, sannolikt före 1723, genom gifte med Nils Olssons änka Anna, som dog 1733 och begrovs 11/2 i kyrkan. Gift 2:o med Maria, skriven här 1734. Varken Erik eller Maria ses i 1739 års mantalslängd, ej heller senare.

Johan Nilsson, Nils Olssons son, f. 1714, bonde 1739-72, död 1777, begraven 1/6. Gift 30/12 1733 med "pigan" Anna Henriksdotter från Antby, vars i 1773 års kommunionbok angivna födelseår 1726 är för sent, förutsatt att hon är samma där upptagna hustru Anna, död 24/10 1775. - Johan fick 3/4 1752 ett tingsintyg över att Västergård, som han hade mottagit av sin styvfar, i tre led hade tillhört hans (Johans) far och förfäder samt alltid behållit sin skatterätt.

Johan Johansson, den föregåendes son, f. 1745 på Torsö, bonde 1772-1803, död 6/2 1809. Gift 10/1 1768 med Maria Hansdotter, bonddotter från Torsö Östergård, f. där 1747, död 3/7 1809.

Carl Johansson Thorström, den föregåendes son, f. 1769 på Torsö, mottog hemmanet 31/5 1803 av föräldrarna, varvid stadgades sytning för dem, utlösning av tre systrar med 100 rdr riksgälds för varje samt en särskild fördelning av boskapen, varav en del skulle säljas för att betala hemmanets skuld. En syster, Stina, f. 1773, var sedan 1798 gift med skepparen Johan Westerlund, f. 1766, bondson från Trångsund, som hade en stuga på Torsö och i böckerna kallades torpare; för honom lämnades öppet att i stället för utlösen förfoga över vissa av hemmanets ägor. - Thorström dog / 18 . Han var senast från 1798 gift med Eva Maria Ström, bonddotter från Strömsö, f. där 1772, död / 18 .

Östergård, på 1700-talet även kallat Stor-Torsö

Hans Persson 1540-53

Eskil Hansson 1556-71

Erik Eskilsson 1588-1613

Henrik Tomasson 1619 ("utfattig och arm", liksom s.å. även grannen Mårten Eskilsson)-1624; hemmanet ännu 1635 under hans namn, men angivet som öde sedan 5 år. Ödesmålet synes fortgå till inemot 1656, gäller omkr. 1645 byns båda hemman.

Hans Simonsson upptog Östergård av öde, skriven där 1656-68, med hustru Agneta 1656-62.

Mårten Hansson, den föregåendes son, mantalsskriven som sådan 1662, med hustru Märta 1668, båda som värdfolk 1672. Mårten drabbades av blindhet och måste, sedan hustrun för fattigdom sökt sitt uppehälle som amma i Reval, våren 1674 säga upp hemmanet, men bodde kvar i de nedruttna husen tills nästa år en ny brukare anmälde sig.

Jöran Hansson, skeppare i brukspatronen Johan Thorwöstes tjänst, förklarade sig vid sommartinget 1675 sinnad att upptaga ödeshemmanet, fick vittnesbörd om dess tillstånd och nämnde löftesmän för de önskade frihetsåren. Han är mantalsskriven här 1676-93, med hustru Valborg 1676-87, tydligen änkling 1693; svaande i fordringsmål 1698.

Henrik Jöransson, den föregåendes son, f. 1670, bonde 1706-38 - men borta från den ryska uppbörden 1719. Gift 1:o med Beata, skriven här 1706; 2:o med Anna, f. 1670, skriven här 1710-29; 3:o 2/7 1734 med "pigan" Anna Henriksdotter från Torsö, f. 1670, död 1737, begraven 3/7 i kyrkan; 4:o tidigast 1739 med Maria, f. 1675, död 1756, begraven 20/6. Henrik skylldes 1738 för att ha förgått sig mot kronofogden, ursäktade sig med att ha fått skada i huvudet genom att under ryska tiden ha blivit "ofta piskad av ryssarna" och senare träffad av fallande träd i skogen. I en enskild träta uppgav han sig ha blivit fattig genom att 1737 mista sin skuta. Han dog 1764 som gammelfar här, begrovs 19/2 i kyrkan.

Hans Henriksson, den föregåendes son, f. 1717, d. 1780, bonde 1739-61, anges i mantalslängden 1761 som ofärdig; har enligt 1771 års längd överlåtit hemmanet åt sonen Jöran, men ännu 1779, vid en svedjesyn, nämnes Hans son bonde. Gift 1:o med Anna (1744 mor till nedanst. Jöran); 2:o 1753 med Maria, mantalsskr. 1761-71, död 1771, begraven 17/11 i kyrkan.

Jöran Hansson, den föregåendes son, f. 1744 på Torsö, d. 1809, bonde 1771-1806; skatteköpte hemmanet 4/5 1796 för riksdaler banco 13:19. Gift 177 med Katarina Johansdotter, bonddotter från Fagernäs Västergård, f. 1754, d. 18 .

Henrik Jöransson Thorström, den föregåendes son, f. 1779 på Torsö, erhöll hemmanet genom en skrift av 9/4 1806, vari föräldrarna dock förbehöll sig "värdskapet och inre hushållningen" så länge de orkade befatta sig därmed; i utlösen till två bröder och två systrar skulle Henrik erlägga s:a rdr banco 111:5:4 att mellan dem fördelas i lika lotter för bröder och systrar. Gift 1803 med Maria Lovisa Svedberg, f. 1784 i Svedja, d. 18 .