SLIPARS

är en sedan 1600-talet i skrift använd kortform av det ursprungliga Slipareböle (1540-) - varierat Sliparböle (1541-), Sliperböle (1542-) m.m. - kortformen 1632 skriven Slippares, 1693 Sliparöö. Namnet betecknar ett enstaka hemman om 1/3 skattmark, som jämte grannarna Svartbäck och Box anses (före 1540) ha blivit utbrutet från Söderby. Fram till 1700-talets senare del saknades för dess skogsmark annan avgränsning än en råpunkt vid stranden, Degersten, som åtskilde Slipars och Svartbäcks ägor (G. Kerkkonen). Om dess bebyggare antecknas:

Mårten Andersson 1541-71

Olof Jönsson 1588 (1590 hemsökt av rövande krigsfolk); 1593-94 införd bland oförmögna;

Mårten Olsson 1590-1623; i 1624 års längd antecknas här utsäde och boskap, men bondenamnet utelämnas. I ett exemplar av 1623 års jordebok med senare tillagda notiser anges Sliparböle ha blivit öde 1627; men i 1635 års jordebok uppges det oriktigt ha legat öde i 20 år. Det fortsatta ödesmålet blev dock ännu mycket längre: hemmanet ses fram till 1687 i ödeslängderna under Mårten Olssons namn, och intet direkt besked om uppodling ges under de sextio åren; men när omsider vid 1689 års sommarting en ödesrannsakning företas, vittnas endast att den förlamade åkern stått öde "över 30 år" och att en gammal ria står kvar.

Henrik Mattsson var den som 1689 begärde nyssnämnda rannsakning och uppgav borgesmän för frihetsår; han är 1693 skriven här jämte hustru Anna. Han dog våren 1696, "lämnades dess barn och änka därvid i fattigdom, som seda suttit å hemmanet och rykt till våren 1697, då ho är ihjälslagen och barnen döde blivit, varandes där intet något sått efter dem". En liten stuga och bastu hade Henrik byggt i sin livstid.

Hans Johansson fick 15/10 1697 av kronofogden inrymning i hemmanet och ett år senare av tinget förord till fem års frihet - efter rannsakning vari företrädarens och dennes familjs öde skildrades. Blott 1/4 tunnland hade Hans då besått med råg, men han höll ut och fick gårdsbruket upprättat. Med sin hustru Anna mantalsskrevs han här 1706-12, saknas dock bland de 1719 till den ryska makten skattande. Den 1723 påbegynta kyrkboken nämner honom som gammal - och sedan död, utan besked om år; hustrun synes ha dött tidigare. 1724 års mantalslängd upptar här blott två pigor, tydligen emedan Hans var överårig.

Matts Tomasson, f. 1703, dräng från Rådsböle, gifte sig senast 1728 med Hans Johanssons dotter Brita, f. 1697, och efterträdde svärfadern som bonde. Efter ödesmålet 1627-89 gällde hemmanet som krono. Välborne Carl Fredrik Tunderfelt, som jämte sina medarvingar ägde Söderby, ville utvidga sina besittningar genom att av kronan inlösa skatträttigheten för Slipars. Sedan Matts Tomasson i en skrift av 23/2 1730 hade förklarat sig ej kunna lösa bördsrätten, beslöts att denna vid ting skulle säljas till den mestbjudande. Men bonden ändrade mening: vid syn, där inlösningsvärdet fastslogs till 97 daler 4 öre kmt, yrkade han på att för detta belopp bli självägande, och vid tinget 3/11 1730 vidhöll han sin rätt gentemot Tunderfelts advokat. Rätten hänsköt tvisten till landshövdingen, som synbarligen måste ha erkänt det rättvisa i bondens begäran. I jordeboken står Slipars från 17 som skattehemman, ägt av ?? Matts dog 1764, begrovs 27/5 i kyrkan. Brita ses som hustru till 175 , död före 1759. Matts gift 2:o 2/1 1759 med "pigan" Maria Johansdotter, död 1762, begraven 24/1 i kyrkan; 3:o 10/10 1762 med änkan Maria, 1765 skriven som styvmor hos nästföljande. Kan vara den gamla änka från Slipars som ?????

Bredslätt Västergård, d. 18 . Hemmanets bouppteckningsvärde, enligt vilket Johan skulle utlösa sina syskon, sattes 1789 till riksdaler specie 44:21:4.

Johan Kullberg, bondeson från Kurby, f. 1772 och trolovad med JOhan Erssons och Annas äldsta dotter Johanna, f. 1788 på Slipars, fick 26/3 1805 av sina blivande svärföräldrar en överlåtelseskrift, enligt vilken han tillträdde Slipars mot sytningsförmåner för dem och en utlösen av riksdaler 83:16 "i gångbart mynt" till svägerskan Eva.