RÅDSBÖLE

skrives tidigast Rodzböle (1520), Roosböle (1540), Rååssböle (1541). Bland senare varianter ses flera på Röös- (1544), Rödz- (1551) m.m., vilkas omljud -ö- tyder på att förledens vokal snarare har varit o än å. Namnets tydning är oviss. Det därmed betecknade enstaka hemmanet på Torsös vänstra udde, belagt med 1/2 skattmark, har troligen under 1400-talets senare del blivit utbrutet från Torsö by. Om bebyggarna antecknas:

Birgitta, änka, 1540-43

Jören Andersson 1556-58 (1558 i matskottslängden)

Erik Andersson 1558-88 (1588 i tiondelängden)

Michel Eriksson, 1590 hemsökt av rövande krigsfolk.

Henrik Ersson 1592

Anders Michelsson 1600-36; i 1601 och 1623 års jordeböcker antecknad för 2/3 skattmark, 1623 för 4 stänger jord. Tiondelängden 1601 och en restlängd s.å. har (oriktigt?) i st.f. Anders namnen Olof Eriksson resp. Olof Hansson. Utelämnad i längd över gärdemantal 1612-13.

Erik Andersson, son till föregående, i mantalslängden 1636 nämnd efter fadern, bonde till 1656, d.å. med hustru Anna.

Johan Bertilsson 1662, med hustru Margareta.

Jören Andersson 1666-72, med hustru Beata; hon synes snart därefter ha dött och efterträtts av en hustru Brita, vilken 1676 förestår hemmanet, biträdd av den redan 1668 i gården skrivna mågen Matts och dennes hustru Anna.

Matts Jörensson 1680-87. 1680-81 med hustru Brita; kan vara en son till föregående - eller nyssnämnda måg, i så fall omgift.

Erik Ersson, f. 1654, bonde 1693, med hustru Beata; uppsade hemmanet vid hösttinget 1697, emedan han efter tillstött missväxt ej fick sin bärgning av den knappa och ofruktbara jorden - blev bonde på Västervik Östergård. Vid vintertinget 1700 intygades, att han 1697 på Rådsböle ej fått bärga någon säd "eftersom vattnet helt fördärvat och borttagit det som sått varit", att han där utsått den halvtunna råg han fått från magasinet i Helsingfors, att han där kvarlämnat allt hö som fallit under året samt där "tillsatt" all den boskap han hade ägt; han var då så "blott och bar", att han måste söka sitt livsuppehälle "av rötter i skogen, bark och humlerevor, och utur andras händer".

Anders Mattsson från Pojo kyrkbacke fick 7/9 1702 av kronofogden inrymning i Rådsböle ödeshemman; vid hösttinget 3/11 s.å. intygades husen vara behållna till väggarna men merendels taklösa och till inredningen förstörda, åker, i sin helhet ung. 1 tunnland, "av svag jordmån och örsand med skadelige källor, nu alldeles i linda"; skog fanns till timmer m.m., men ingen duglig lövskog och knappt bete; det förr ymniga fisket var ej längre av synnerlig nytta, och för de kostbara fiskredskapens anskaffande krävdes flere frihetsår än de två som överheten tillät för indelta hemman. Anders ställde borgesmän för sig, men det är inte troligt att han fullföljde sitt uppsåt - han är omnämnd vid nästa ödesrannsakning, 3 1/2 år senare.

Erik Persson från Pojo Espskär fick hösten 1705 inrymning i ödeshemmanet och 28/5 ett tingsintyg ungefär likt det nyssnämnda, men med förord till fyra frihetsår. Med sin hustru Margareta är han mantalsskriven här 1706-12. Hemmanet saknas bland de 1719 för ryska makten beskattade.

Hans Ersson, i kyrkboken 1723 kallad Revalensis (kommen från Reval), f. 1697, d. 1735 - begraven i kyrkan 8/6; hans hustru Margareta, f. 1701, var dotter till bonden på Svartbäck, Olof Mattsson, med vars äldre måg och efterträdare på hemmanet Hans vid vintertinget 1724 förliktes om hustruns "bröllopskost". Som änka förestod Margareta hemmanet ännu 1751, då biträdd av tre vuxna barn, två söner och en dotter. Om en dotter framgick vid vintertinget 1744, att hon tagit städsel hos en bonde i Läpp, men vid mantalsskrivningen borttagits av häradsskrivaren Rosbäck, emedan hon hade blivit uppfödd hos dennes svärföräldrar på Danskog. Margareta dog 1771, begrovs 18/8 i kyrkan.

Johan Hansson, den föregåendes son, f. 1728, d. 1781, bonde 1761 och till sin död; gift 25/10 1756 med Brita Eriksdotter, f. 1722, d. 1791. Johan tvistade 1774 med bonden på Kopparö om timmerhygge på Fåfängö, varav hälften av gammalt ansågs tillhöra Rådsböle. Brita förestod hemmanet 1782 och förmodlingen tills arvskifte efter mannen omkr. 1784 förrättades.

Erik Johansson, den föregåendes son, f. 1757, d. 1805, bonde från omkr. 1784 till sin död; gift senast 1787 med Anna Isaksdotter, f. 1765, d. 18 . På ett ökat välstånd under deras tid tyder, att de 1802 antog en spannmålstorpare, Erik Wulff från Kopparö (f. 1768 i Pojo, med hustru Stina Hansdotter, f. 1775 i Pojo, samt fyra barn), skriven här ännu 1808. Anna förestod hemmanet efter mannens död, men överenskom i september 1809 med de omyndiga barnens förmyndare att överlåta det till den äldsta hemmavarande dottern Kristinas (f. 1766), man, bondesonen Erik Fagerholm, f. 1777 i Fagernäs, gift 1806, d. 1813, vilken redan under tre år hade skött hemmansbruket. I utlösen till hustruns syskon skulle han erlägga 296:14:2 1/3 rdr banko, varav 2/5 till den sexårige brodern Johan, 1/5 till envar av tre systrar. Svärmodern och hennes son skulle åtnjuta sytning, svägerskorna uppehälle mot arbete så länge de stannade hemma.