HURSKURSNÄS eller NÄSEBY

utgjordes 1540 av en by med fyra bönder under sammanlagt 2 1/2 skattmark:

Peder Hansson 1 skattmark

Jöns Nilsson 1 skattmark

Peder Larsson 1/4 skattmark

Olof Andersson 1/4 skattmark

Antalet hemman minskas under 1500-talets slut till två, och vid 1600-talets mitt fogas dessa samman till en enda stor lägenhet. Skattmarkstalet sjunker stegvis, står 1623 vid 1 7/10. Även byamålet förändras:

1570 stänger:alnar

Per Hansson 4:2

Jöran Andersson 3:4

Knut Persson 2:-

Matts Olsson 2:-

12

1601 stänger

Jöran Bertilsson 6

Tomas Mårtensson 6

12

1623 stänger

Bertil Jöransson 4 1/2

Bertil Sigfridsson 4

8 1/2

För ägarföljden på 1500-talets hemman är man i någon mån hänvisad till sannolikheter:

Peder Hansson 1540-71

Henrik Persson 1588

Tomas Mårtensson 1592-1601

Jöns Nilsson 1540-43

Henrik Jacobsson 1556-66

Jöran Andersson 1570-71

Jöran Månsson 1588 1

Jöran Andersson 1592

Bertel Jöransson 1600-35

Peder Larsson 1540-43

Knut Persson 1556-71

Matts Knutsson öde 1581 2

Jöran Mattsson 1588

Olof Andersson 1540-43

Matts Olsson 1549-71 3

Henrik Tomasson oförmögen 1587

1 Möjligen en felskrivning för Jöran Andersson, som återkommer.

2 Som öde antecknas hemmanet 1579-80 under namnet Knut Mattsson, kanske en felskrivning för det med hänsyn till namnföljden mera sannolika Matts Knutsson.

3 Sölvskatteregistret 1571 visar Matts Olsson på gränsen till ödesmål, utan annat skattbart lösöre än en ko.

Tomas Mårtenssons hemman, 1606-13 med bondenamnet Erik Mårtensson, saknas 1619 i redovisningen över Älvsborgs lösen och är tydligen det, varom då skrives: "I Nässby är ett ödeshemman, haver legat i öde 4 år, hustru Karin i Söderby brukar ängarna." Det upptogs av den i 1623 års jordebok (ovan) nämnda Bertil Sigfridsson och skattade 1624, men är i mantals- och boskapslängderna 1634-36 åter försvunnet. Likväl står hemmanet kvar i 1635 års jordebok, nu ytterligare förminskat i förhållande till grannen:

mantal skattmarker

Matts Bertilsson 1/3 1

Bertil Sigfridsson 1/4 4/5

Vid vintertinget 1639 anmälde guldsmeden i Ekenäs Evert Wijker, att han 1633 hade upptagit ett hemman, vilket "en god tid" hade legat öde, och han begärde att därunder återfå två stänger jord som under ödesmålet hade blivit lagda under grannhemmanet; sitt yrkande stödde han med ett intyg från Kammararkivet i Stockholm om att i gamla jordböcker såväl detta kronohemman som skattehemmanet i Hurskursnäs omfattade 6 stänger - vilket med orätt var ändrat i den jordebok Adam Bahn hade använt. Rätten utsåg nämndemän att genom ny stångfällning återställa förhållandet.

På skattehemmanet mantalsskrevs Bertil Jöransson ännu 1634-35 som bonde, fastän han nu var mer än 80-årig och tydligen sedan länge hade överlåtit gårdsbruket åt sonen Matts Bertilsson, som 1636 även formellt förestod det - i jordeboken redan 1635. Under de följande, på besked fattiga åren, måste en motgång ha inträffat: 1645 står Matts hemman öde, och mantalsskriven ses endast Wijker, 1647 jämte honom en Hans Mattsson, troligen son till Matts Bertilsson, men utan husfolk, och samma års längd över "behållna gärdemantal" uppför under Wijker byns hela mantalssumma 7/12. I samma längd av 1647 står under rubrik Landbönderna under Rassborgs Ladugård 1/4 mantal i Hurskursnäs utan bondenamn. Därefter är hemmanen varaktigt förenade.

Evert Wijker var en av de Ekenäs-borgare som förfördelade sin stad genom att bosätta sig på landsbygden; han var mantalsskriven på Hurskursnäs ännu 1656 jämte sin hustru Margareta samt en Samuel Persson, som då synes vara drängfogde men 1662 återfinnes med hustru (Lisa) och eget husfolk, måhända som landbonde. Evert Wijker dog före 11/8 1658, och ett drygt årtionde därefter synes gården ha tillhört hans sterbhus men av änkan upplåtits åt nedannämnda här mantalsskrivna.

Evert Evertsson, Wijkers son, med hustru Lisa, skriven 1662, senare bosatt i Nyboda (s.).

Hans Irfving, regementskvartermästare, fick vid tingen 1670 laga uppbud på Hurskursnäs, som han några år förut hade köpt av guldsmeden Wijkers änka; hade från 1666 hustru och husfolk skrivna här. Död senast 1675, då vid hans begravning i "nykyrkan" i Ekenäs ett gammalt harnesk förärades till denna. Gift 1:o med Elisabet Mårtensdotter, död före 1672 - men först 1679 begrovs "kaptenskan ifrån Näsibyn" i Ekenäs ännu ofullbordade stenkyrka, tydligen dittills bisatt annorstädes; 2:o med Lisbetta Svensdotter, skriven här från 1672, som änka ännu 1681. Gården stog 1672 under rubriken Frälse hemman, säkert en anordning från grevskapets sida, sammanhörande med den rusttjänst som förebådade dess senare karaktär av rusthåll, antydd av att 1680-81 en ryttare Tomas skrevs bland husfolket.

Jacob Ersson Sneck, gift med Irfvings dotter Märta, ägde gården senast från 1687 men synes då ha varit bosatt i Ekenäs, där han senare verkade som handelsborgare och rådman. Han ingick 25/9 1687 ett kontrakt med sin landbonde på Hurskursnäs, Christer Larsson, utsatt att gälla fyra år, men efter tre år fördrev han bonden, förgrep sig på hans egendom och beskyllde honom grundlöst för försummade byggnads- o.a. skyldigheter. Efter bondens död kort därpå utreddes tvisten mellan änkan, Malin Jöransdotter, och Sneck: rätten frikände henne för alla krav och bötfällde Sneck för "självpantning" av Christers egendom. Sneck var 1693 med sin hustru mantalsskriven på Hurskursnäs, men 23/6 s.å. bytte han bort gården mot en stadsgård i Ekenäs. En hans dotterdotter, jungfru Elisabet Hein, myndling till en rusthållare i Kyrkslätt, senare till en i Sjundeå, försökte 1766 och länge därefter hävda sin arvsrätt till Hurskursnäs och få bytet förklarat ogiltigt, dels emedan avtalet ej var underskrivet av Snecks hustru, dels emedan Jordabalken (kap. 3, § 1) i 1734 års lag förbjöd byte av jord på landet mot hus och jord i stad; men detta stadgande saknades i den äldre, vid tiden för bytet gällande lagen, som i sådana fall endast krävde vissa anstalter för bördlösen. Motparten angrep ej denna punkt, utan litade till förhalning och uttröttning och fick så jungfruns aktion att stranda.

Hurskursnäs antecknades 1687 som rusthåll under ryttmästaren Claes Boijes kompani, berustat av Sneck, blev senare nr 26 under Livkompaniet av länets kavalleriregemente och fick som augment två hemman i Rösund. Trots tidigare ödesmål och åtnjutna förmedlingar gällde godset som skatte tills det 1711 av okänd orsak flyttades till kolumnen "krono" i jordeboken. Ett kvartsekel senare återgick det under skatte i kraft av en kunglig resolution om ärvd gammal skattejord.

Johan Drysenius, f. omkr. 1660, d. 1725, till 1693 pedagog i Ekenäs, därefter till 1712 kaplan i Karis, slutligen kyrkoherde och prost i Kyrkslätt, var den som av Sneck förvärvade Hurskursnäs. Utöver stadsgården, värd 300 daler kmt, gav han lika mycket i kontant mellangift samt en "vängåva" om 100 daler kmt. Genom sin bosättning här kom han att mest ägna sitt kyrkliga arbete åt kapellet (s.) och sitt ekonomiska intresse åt sjöfart, som han drev med egen skuta. Även under olycksåren 1713-21, då han hade sin syssla i Kyrkslätt, framstod Hurskursnäs, åtminstone 1714, som basen för hans nära samverkan med den ryska makten (s.). - Hans maka Maria Ekerooth, f. 1664, d. 1740, som tros ha varit kyrkoherdedotter från Finström på Åland, förestod som änka rusthållet till sin död. En landbonde Johan skrevs här 1724 och 1729.

Gabriel Drysenius, de föregåendes son, f. 1695, d. 1751, rusthållare från arvskiftet efter modern och till 1746, synes tidigare någon gång ha verkat som föräldrarnas rättare på gården (men ses varken 1724 eller 1729 mantalsskriven där); kallas 1734 drabant, 1741 "Rotemästare under Kongliga Lifsquadron i Swerige" - det förstnämnda året mantalsskriven här, ett par år senare inblandad i två faderskapsmål i Pojo och Karislojo. Gift 1:o omkr. 1726 med ?, synes ha blivit änkling före 1734; 2:o 1740 med Anna Elisabet Palm. (Enl. H. Rask gifte sig A. L. Palm 1740 med Drysenius, dog 1755, förut g. Holtz.)

Fredrik Dickman, den föregåendes måg från 1743, f. 1713, d. 1760, tillträdde rusthållet 1746 med sin maka Maria Drysenia, f. 1726, d. 1794. Tillträdde 1746 svärfaderns rusthåll och behöll det till sin död. Hans änka, Maria Drysenia, innehade rusthållet till omkr. 1768, råkade därefter in i en utdragen konflikt med sin son, studenten Anders Gabriel, som beskyllde henne för att genom slöseri och dryckenskap förstöra familjens ekonomi samt försökte få henne ställd under förmynderskap. Senast från 1771 bosatte hon sig på augmentshemmanet Rösund Storgård, som hade kommit i rusthållets ägo.

Anders Gabriel Dickman, den föregåendes son, f. 1744 på Hurskursnäs, student vid Åbo akademi 1762, d. 1810; verkade 3 1/2 år som informator hos inspektoren Johan Åberg på Ekenäs ladugård; försökte 1772 undgå svaromål i en tvist vid häradsrätten genom att som student åberopa dt akademiska konsistoriet som sitt forum, men hans yrkande tillbakavisades med att han på flera år ej hade vistats vid akademien. Enligt mantalslängderna förestod han rusthållet från 1771, men det dröjde till 1773 innan han vid ting fick första uppbud på besittningen därav, stödd på arvskifte förrättat 9(7 1766; till följd av jungfru Heins ovan berörda aktion erhölls det tredje oklandrade uppbudet ej förrän vid hösttinget 1784. Dickman var från 177 gift med Anna Wäxström, bonddotter från Växär, f. 1753, d. 1815.

Under Johan Drysenius tid (1724) mantalsskrives på Hurskursnäs en landbonde Johan, men de efterföljande ägarna skötte gårdsbruket genom legofolk, mer eller mindre biträtt av torpare.

I Kyrkboken 1723-37 ses under Hurskursnäs två torparfamiljer, som troligen har efterföljt varandra på ett och samma torp:

Erik Mattsson, f. 1691, hustru Vendela, f. 1692, med två söner, den yngre född 1727 - hela familjen överkorsad, d.v.s. bortflyttad inom perioden?

Anders Mårten(sson?) - förut dräng på Bredäng - med hustru Maria och son.

När vid hösttinget 1750 torpen i socknen redovisades, nämndes intet under Hurskursnäs, men vid en ny rannsakning ett år senare angavs två torp lyda därunder. I mantalslängden 1751 är de osynliga. 1756 skrivs här en ängsvaktshustru Anna och en torpare Jacob, 1765 en ängsvakt Henrik med hustru Sofia och en torpare Isak med hustru Sara, alla utan vidare besked om boplats. 1771 har antalet vuxit till tre torpare samt en ängs- och en skogvaktare, i kyrkboken angivna som torpare. Torpen kan härefter i någon mån urskiljas, emedan böckernas uppgifter blir rikligare. Men antalet torp minskas från denna tid fram till sekelslutet.

Söderängs torp

Ängsvaktaren Henrik Nilsson, f. 1724, här 1771-76, död 1776, begraven 30/12; hustru Lisa Persdotter, f. 1738, bodde någon tid kvar som änka.

Ängsvaktaren Johan Mattsson, f. 1749, d. 1784; nämnd här 1782 med hustru Maria Jacobsdotter, vilken bodde kvar som änka efter 1785.

Ängsvaktaren Israel Isaksson, f. 1761 på Hurskursnäs, här 1791-1808; hustru Stina Jacobsdotter, f. 1764 i Tenala, d.

Verkåkers torp

En hustru från "Näsiby Verkåkers" begrovs 2/9 1770 - måhända den ovannämnda Isaks Sara. Mannen är i så fall den Isak Hansson, f. 1736 i Tenala, som skrevs på Verkåker från 1771 och 29/1 s.å. gifte sig med "pigan" Anna Eklund, f. 1740. De bodde här till omkring 1786, flyttade då till sin son Israel på Söderåkers torp, där Isak dog 1801 och Anna någon tid levde som änka.

Finholms torp

Johan Sigfridsson Finström, f. 1735, mantalsskriven här från 1771, 1776 som "månadstorpare", var sannolikt den "Finholms torpare" vars ett barn begrovs 5/8 1770. Hans hustru Carin Eriksdotter, f. 1747, likaså skriven från 1771, i kyrkboken med barn födda 1768-79. Båda är borta före 1782.

Prästbacka torp

Beata "värdinna" mantalsskriven 1771 med dottern Lena. Beatas man var sannolikt den icke namngivna torpare på Prästbacka som begrovs 26/1 1772.

Johan Gabrielsson, f. 1746; hustru Maria Johansdotter, f. 1745; nattvardsgäster 1773-77.

Eide torp

Skogsvaktaren Hans Andersson, f. 1728, d. 1782; 1782 mantalsskriven som "sädestorpare". Gift 30/10 1761 med Maria Arvidsdotter från "Näsiby", f. 1738, kvar 1782.

Henrik Henriksson, f. 1756, torpare 1782(?)-90; hustru Hedvig Eklund, f. 1763 - barn födda 1781-85.

"Nya torparen" Jöran Curman, f. 1740, synes ha varit här samtidigt med föregående; hustru Stina Carlsdotter, f. 1743 - barn födda 1782-86.

Torparen Isak Sjölund, f. 1752, hit från Pojo 1788, till ekenäs 1791; hustru Anna Wendelin, f. 1754 - barn födda 1777-89.

Torparen Erik Eriksson Nyman, f. 1758 i Nyboda, här 1797-1808; hustru Hedvig Sveiberg (Zweigberg), f. 1753 - barn födda i "Näsiby" 1782-88.

Sannäs torp

Skogvakten Anders Johansson, f. 1740 i Jomalvik, d. 1797, änkling, mantalsskriven här 1797 med dottern Ulrica, f. 1777 i Jomalvik.

En skogvaktare Jacob, med hustru Stina, är mantalsskriven 1800, osagt om han bodde på något av torpen.

Jacob Andersson Frisk, reservsoldat, sannolikt nyssnämnda Anders Johanssons son, f. 1779 i Jomalvik, gift med Ulrika Broström, f. 1774 i Bro, flyttade 1808 härifrån till Pojo.

Fredrik Hellman, f. 1780 i Ekenäs, hit 1806 från Jomalvik; gift 1806 med Anna Katarina Holmström, landbondedotter från Magnäs, f. där 1783, hit 1806 från Hurskursnäs gård; båda dit 1809.