BJÖRNBÖLE

- 1540 skrivet Biorneböle - låg då uder 1 skattmark och ägdes av

Peder Henriksson 1/2 skattmark

Eskil Henriksson 1/2 skattmark

En tredje bonde, Eskil Markusson, ses tillfälligt 1557-58; i övrigt består tvåtalet till 1571, dock så att 1570 all jord, 6 stänger, tillhör en bonde. Två bönder antecknas ånyo 1592, därefter en enda, utom där i något fall flere trängs ihop på samma hemman.

Eskil Henriksson besitter sitt hemman hela perioden 1540-71 och är 1570 den som innehar jorden; 1571 äger han skattbart lösöre för 47 7/8 mk, medan grannens taxeras till 19 1/2 mk.

Peder Henriksson är bonde 1540-43, 1556-71 efterträdd av Michel Persson (namnet i matskottslängderna 1558-59 tydligen oriktigt bytt mot Michel Persson); hans hemman anges 1558 ligga öde och är även 1559 utelämnat från tiondelängden.

Anders Persson nämnes 1587 i en längd över oförmögna. 1558 saknas Björnböle i en restlängd över Viborgsgärden för 1583-85, som annars ser ut att innehålla alla då behållna byar och hemman.

Sigfrid Olsson och Henrik Andersson svarar 1592 för var sitt hemman i en skattelängd, där om den förre anmärkes att han har löst smörskatten med pengar. 1600-1601 är Sigfrid Olsson ensam bonde i Björnböle.

Erik Jöransson är bonde 1606-13.

Björnböle saknas i 1619 års redovisning för Älvsborgs lösen; en bilaga talar om ett ödeshemman där, varav "göres rättighet".

Jöran Andersson anges i konceptjordebok av 1623 ha innehaft Björnböle före den Jöran Månsson som enligt årets renskrivna jordebok är bonde där. Jöran Månsson återfinnes som husbonde 1624-36, sistnämnda år i boskapslängden, medan mantalslängden s.å. nämner hans måg Hans Sigfridsson som bonde, svärfadern som utgammal.

Hans Sigfridsson, ovan nämnd måg, enligt mantalslängderna bonde 1636-56, är sistnämnda år skriven med hustru Brita och sonen Henrik; men 1647 saknas Björnböle i förteckningen över behållna gärdemantal.

Henrik Hansson, den föregåendes son, bonde 1662-81, med hustru Anna 1662-76, sonen Axel 1680-81. Han uppsade vid hösttinget 1670 en två år förut ingången kaution för ett ödeshemman i Smedsby i Karis, emedan innehavaren hade drunknat och dennes änka med små barn ej kunde bruka det.

Axel Henriksson, den föregåendes son, 1687, med hustru Kirstin.

Erik Carlsson mottog hemmanet omkr. 1688 i förfallet skick. Det var numera augment under Söderby rusthåll, vars innehavare Herman Thim genom egennytta försvårade bondens även annars av hög beskattning ansträngda ekonomi (s.). Erik Carlsson, 1693 skriven här med hustru Margareta, ville 1695 överge hemmanet, men förmåddes vid vintertinget 1696 att kvarstå på särskilda villkor. 1706 är Margareta änka och förestår hemmanet enligt tiondelängden, medan mantalslängden s.å. som husbonde nämner nedanstående son.

Erik Ersson, den föregåendes son, bonde 1706, med hustru Märta. Hemmanet låg öde 1710, men upptogs s.å. av

Anders Henriksson, f. omkr. 1673, d. 1736, begr. i kyrkan 10/10; bonde 1710-23, skattade 1719 till den ryska makten; hustru Gertrud 1710-23.

Ernest Isaksson, bonde 1724-34, möjligen styvson till föregående - Gertrud står 1724 bland hans husfolk som mor; fick vid ting 1726 vittnesbörd om sin tidigare avlidna hustrus, Johanna Henriksdotters (barnlös, med släkt i Sjundeå) muntliga testamente till hans förmån; enligt mantalslängderna hette hans hustru 1724-34 Maria, men kyrkboken 1723-38 ger namnet Märta.

Erik Ersson, f. 1707, som 1734 och troligen ännu 1735 varit bonde på Matses hemman i Norrby, brukade 1736-49 Björnböle. Han anklagade 1736 ombudsmannen på Norrby Johan Ingman för våldbetande i Matses åker och fick denne dömd till böter och skadeersättning, men Ingman undandrog sig sitt ansvar genom att söka sig till Sverige; 1740 anklagade Erik Ersson honom ytterligare för att ha fördrivit honom från Matses och ej fullgjort sitt löfte att erlägga vissa avgifter för detta hemman. Av andra tingsärenden, i vilka Erik Ersson uppträder, kan slutas att han ägnade sig åt handel med mångahanda artiklar, bl.a. åtog sig uppköp i Stockholm. Hans hustru var 1734-44 Karin, f. 1704. Genom ett kontrakt av 5/1 1749 överlät han hemmanet på särskilda villkor (s.) till "unga drängen" från Stubböle, Johan Eriksson, men nämnes ännu 1755 som "gammal bonde" på Björnböle.

Johan Eriksson, f. 1720, fick 25/2 1749 i stöd av nyssnämnda kontrakt kronofogdens inrymning i Björnböle kronohemman samt snart därefter "räntetagarens" brukspatron J. W. Hisings bifall till övertagandet. Från 17 var han gift med Maria Johansdotter, f. 1730, båda ännu 1777 skrivna som härboende. Brukspatronen J. Hisinger inlöse 17 av kronan skatterättigheten till Björnböle, begagnade sig av rusthållares förmån att få göra sig till ägare av sina augmentshemman. År 1770 blev bonden uppsagd, men bestred uppsägningens laglighet och inledde en långvarig rättegång mot patronen.

Johan Johansson, den föregåendes son, förde någon någon faderns talan i nyssnämnda rättegång, kallas 1776 bonde, hösten s.å. "förre bonden" i Björnböle. I 1776 års mantalslängd saknas Johan Johansson, och hans far skrives som förra bonden.

Isak Andersson, bondson från Västervik Västergård, f. där 1748, d. 1815; landbonde omkr. 1776-18 ; gift 1:o med Sara Andersdotter, f. 1748, död 1782; 2:o med Maria Johansdotter, f. 1751 i Pojo, d. 18 .