STUBBÖLE (ofta STOBBÖLE)
utgjordes 1549 av två frälsehemman, tillhöriga en f.ö. okänd Matts Pålsson och brukade av två landbönder, Matts Michelsson och Per Månsson. Den sistnämnda saknas 1550, och därefter är Stubböle ett enstaka hemman, vissa år osynligt även i längder som annars upptar frälselandbönder. Matts Michelsson återfinnes 1553, men ej senare. Bland sakören 1556 omtalas en "Stob Mårten", vars hustru hade fått en blånad av Henrik i Norrby - det borde betyda en Mårten i Stubböle, men
ingen sådan ses i skattelängderna. Jacob Pålsson i Stubböle är skriven i tiondelängderna 1557-58, dock utan påförd avgift. År 1559 är hemmanet åter försvunnet och förblir så till 1635, då det framträder som en del av Söderby stora godskomplex. Möjligen har det långt därförinnan intagit samma ställning utan att antecknas i böckerna, men en troligare orsak till tystnaden är ett långvarigt ödesmål. För det senare talar, att förbindelsen med Söderby inte blev beständig: 1654 tillhör det "Boijarnas frälse" och bebos av en bonde Mårten Hendersson med hustru Margareta, likaså 1656, men i 1662 års mantalslängd saknas det ånyo. I domböckerna möter åren 1663-75 en fänrik Anders Larsson i Stubböle - för sin tjänst fritagen för mantalsskrivningen. Hans hustru var sannolikt den Anna, som mantalsskrevs här 1672-81. Vid tinget i september 1675, där han av en Ekenäsbo var instämd angående ett till fodring mottaget sto, var han frånvarande, stadd på segelresa till Reval. År 1687 ses Stubböle i ödeslängden under Anders Larssons namn, betecknat som 1/3 frälsemantal, i mantalslängden med tomrum efter hemmansnamnet. - Som torp, ånyolagt under Söderby var Stubböle 1693 bebott av en Jören Andersson, med hustru Anna, men vid tinget i januari 1697 sade han upp det. Det nämndes 1699 vid Söderbys försäljning bland de därunder lydande torpen, men var sannolikt då obebott och låg i varje fall från 1706 öde fram till 1725. Då upptogs det av föravskedade kornetten Arvid Roos, vilken dock vid hösttinget 1726 sades vara oförmögen att behålla det och uppsagd av Söderby-ägarna, överstelöjtnant Tunderfelts arvingar. Roos blir inte kyrkskriven här, men i stället en husvakt, Elin Mårtensdotter, svärmor till Söderby-rotens soldat, Westerberg. Som ny ödesbrukare framträder några år senare Erik Jörensson, för vars räkning en rannsakning om ödesmålet företogs vid vintertinget 1732. Härefter antecknas på Stubböle följande torpare: (Härom närmare i konceptdomboken.)
Erik Jörensson, f. 1687, torpare 1732-44, död 1759, begrovs 21/1; hustru Karin, f. 1677, hitkommen från Söderby, synes vara den gamla änka från Stubböle som begrovs 15/9 1765.
Gabriel Eriksson, f. 1717, d. 1786, son till föregående; torpare 1744-61; hustru Anna Henriksdotter, f. 1719, d. 1774. Mantalslängden 1771 anger sonen Anders som torpare, Gabriel som "bräcklig", men i den 1773 börjande kyrkboken står Gabriel ännu som torpare, kallad bonde.
Anders Gabrielsson, f. 1740 i Söderby (torde avse Stubböle), d. 1798, son till föregående, torpare 1771-98; hustru Märta Mattsdotter, f. 1743 i Sannäs, d. 18 .
Johan Andersson, f. 1770, d. 18 , son till föreg., torpare 1800-