BAGGÅRD

möter 1405 i formen Baggagardh, där Bagga- är genitiv av Bagge - alltså "Bagges gård". Personbeteckningen Bagge får fattas som ett binamn syftande på någon likhet med ett djur. När under 1500-talet genitivens -a - oftast har bortfallit, visar många skrivarter att förleden missuppfattas som ett Bak- med k uppmjukat av det efterföljande g.

Baggård, belagt med 1 1/3 skattmark, hade under konung Albrekts tid (1363-89) övergått från skattejord till frälse och drabbades 1405 av den räfst, för Karis del hållen i Sannäs, som avsåg att låta kronan återvinna sina intäkter. Det tillhörde då en Jöns Andrisson, vars frälse i Repoböle (Repubacka) berördes av samma dom. Liksom många andra av de då reducerade godsen befinnes Baggård senare ha återfått sin frälsenatur.

Nils Michelsson i Baggård nämnes 1516 i Stockholms Tänkebok av anledning att hans hustru Karin, företrädd av sin bror Jacob Jensson från Västankärr i Tenala, var delaktig i en uppgörelse om arv efter deras avlidna bror Jens Skräddare; part i målet var ytterligare en bror, Lasse Jensson i Bondekrochen - varmed måhända avsågs ett hemman i Kroggård. Sannolikt var Nils landbonde på ett frälsehemman i Baggård, den avlidne Jens utflyttad till Stockholm från någon av de västnyländska socknarna.

Ägare av frälsejorden i Baggård var 1549-50 "hustru Karin i Gennarby", Karin Andersdotter (Boije), änka efter Hans Persson (Starck) till Fulkila i Halikko och syster till fältöversten Nils Boije till Gennäs och Dalkarby i Pojo. Efter henne, senast 1561, delades jorden mellan tre frälseägare, och det befinns att ett av hemmanen var det som senare framträder som enstaka under namnet Kallbacka - härom s. f. De två andra torde i huvudsak motsvara senare tiders Storgård och Lillgård, fastän den skillnad i storlek som ger innebörd åt namnen (i mantalslängder synliga från 1744, i domboken 1736) ej framträder i böckerna förrän fram på 1700-talet. Att med hjälp av ägar- och bondenamnen särskilja dem blir för 1500-talet och det tidigare 1600-talet beroende av slutsatser om sannolikhet, men skall här försökas:

STORGÅRD

Ägare

1561-84 Tomas Olsson (Starck) till Käldinge i Nagu, brorson till ovannämnda Hans Persson och gift med Brita, som var halvsyster till hans maka Karin.

o. 1584-16 Margareta Tomasdotter, dotter till föregående, gift med Michel Påvelsson Munck av Fulkila, vilken 1599 på hertig Carls befallning avrättades i Åbo. Hemmanet i Baggård indrogs, men återgavs åt änkan Margareta 19/11 1599. Hon begrovs i Åbo domkyrka 1637 med sin nedannämnda son.

1624-37 Hans Munck av Fulkila, den föregåendes son, ståthållare, död 1637, överlevdes av sin maka Katarina Slang, som begrovs i Åbo domkyrka 1663.

1654-66 Axel Axelsson Stålarm till Grabbacka, landshövding, död 1656, innehade hemmanet 1654, hans arvingar 1666.

1669-71 Christian Magnus von Pahlen, regementskvartermästare, ägare 1669, sålde hemmanet 16/8 1671 för 300 rdr specie till

1671-85 Gustaf Moritz Leijonhufvud, greve, innehavare av Raseborgs grevskap till reduktionen 1681. Greven sålde 14/4 1685 detta jämte grannhemmanet (Lillgård) samt några frälsehemman i Pojo, allt för 1500 rdr specie, till

Niclas von Preutz, assessor i amiralitetskollegiet. Mot försäljningen protesterade brukspatronen Johan Thorwöste, förmenande att greven först borde betala hans skuldfordran, härrörande av pärlor, dagsverken m.m. - det är därför ovisst huruvida Pretuz tillträdde godsen. En frälseförteckning fogad till 1687 års jordebok anger det forna Munck'ska hemmanet fortfarande vara tillhörigt greve Leijonhufvud; som tidigare ägare nämnes där Johan Munck, död 1663 som vicepresident i Åbo hovrätt och begraven samtidigt med sin mor.

Korter efter 1687 måste de två Baggård-hemmanen och Kallbacka ha förvärvats av landshövdingen Lorentz Creutz, ty i årets jordebok är, tydligen i efterhand, antecknat att han avstått dem "i byte till kronan" - alltså mot gods som annars skulle ha drabbats av reduktionen. De återfinns i 1696 års jordebok som Reducerade hemman från gamla frälse.

Bönder på (sedermera) Storgård

Matts Eriksson 1549-71

Matts Larsson 1584

Markus Eriksson 1588, oförmögen

Erik Larsson 1600-1613; i 1614 års jordebok Erik Nilsson, tydl. felskrivet.

Ingrid (änka) 1619

Hans Eriksson 1624-54, 1654 med hustru Brita, kvar som änka 1662, samt sönerna Hans och Clas.

Clas Hansson Kancker, den föregåendes son, 1662-87, med hustru Margareta Grelsdotter 1668-; som änka förestod hon hemmanet 1693, biträdd av sonen Erik.

Erik Classon, den föregåendes son, 1706-26, erlade rysk skatt 1719, åtnjöt efter freden tre års ödesfrihet med skyldighet att skatta 1725. Auditören Anders Grönvall i Magnäs, på vars lön Storgård var indelt, försökte 1726, anförande som skäl skatterester och försummad husbyggnad, ersätta Erik Classon med en annan bonde, men vid hösttinget s.å. värjde sig Erik med hänvisning till inträffade missväxtår och fick nya kautionister att gå i borgen för hans räntebetalning. Gift 1:o 1706-12 med Margareta, dotter till änkan Brita Eriksdotter på Glamsbacka; 2;o 1723-26 med Beata Hansdotter i hennes tredje gifte, förut änka efter formannen Johan Michelsson i Reval, med vilken hon hade en son Carl; för honom fick hon vid hösttinget 1726 ett bördsbrev för inträde i skomakarämbetet i Stockholm, varav bl.a. framgick att han hade gått i skolan i Ekenäs.

Joel Andersson, f. 1680, landbonde i Horsbäck, vidtalades 1726 "om hösten under sädestiden" av gamle bonden Erik Classons kautionister i Läpp och Kila att beså Stor-Baggårds åker och sätta det förfallna hemmanet i stånd. Erik ingick då med Joel ett fördrag om att överlåta gården till denne samt att Joels son (tydl. nedannämnda Johan) i sinom tid skulle gifta sig med Eriks dotter "om barnen så skola finna sig nöjde att göra". Joel arbetade en tid på Stor-Baggård, men upphörde därmed efter det att sonen hade fått veta om giftermålsplanen och motsatt sig den. Kautionisterna, som för Erik nödgats betala flera års ränta, förmådde nu parterna till ett nytt fördrag, som oberoende av giftermål gav Joel och hans efterkommande rätt till hemmanet. Joel är 1734 mantalsskriven som husbonde, då tydligen änkling; men enligt kyrkboken begrovs 31/8 1740 i kyrkogården en hans hustru, 45-årig, utan angivet namn. (I Horsbäck hade Joel i en hustru Beata, mor till Johan.)

Johan Joelsson, den föregåendes son, f. 1708, bonde från 1744 till sin död 1763, begrovs 23/5 i kyrkan. Gift 1:o 22/9 1734 med Maria Ersdotter, bonddotter från Kjulböle Västergård; 2:o senast 1744 med Märta Johansdotter, f. 1708, död som änka och gammelmor i gården 1782.

Henrik Johansson, den föregåendes son, f. 1735, d. 1789, fick 21/3 1769 tingsvittnesbörd om farfaderns åtkomst av Stor-Baggård, bonde 1769-89; gift 25/10 1764 med Carin Jacobsdotter, f. 1744, d. 1 ; enligt mantalslängderna var hon som änka hemmanets föreståndare ännu 1808, men kyrkboken 1796-1802 angr som bonde sonen

Carl Henriksson, f. 1768 på Baggård, d. 18 , med hustru Maria Henriksdotter, bonddotter från Bro Västergård, f. 1765, d. 18 .

Lillgård

Ägare

1559 Henrik Gröp, borgmästare i Åbo, 1561 omtalad som avliden förutvarande ägare, senast 1539 gift med Elin Fleming, som levde 1557 och var dotter till borgmästaren i Åbo Erik Fleming. De efterlämnade en son och två döttrar.

1567 Nils Simonsson - möjligen den i Livland 1569 stupade ryttare, från vilken släkten Leijonmarck utgick och vars änka Brita Olofsdotter av Muurla-släkten levde 1598.

1583-84 Matts Simonsson till Arpalax i Bjärnå, son till borgmästaren i Åbo Simon Andersson och systerson till ovannämnda Karin Boije, gift med Karin Fleming, som var syster till nyssnämnda Elin.

1599 Erik Mattsson till Arpalax, den föregåendes son, fick sina gods indragna av hertig Carl 1599 men torde ha återfått dem vid försoningen 1602.

1617 Göran Boije av Gennäs, riksråd, död 7/12 1617, nämnes i Jesper Krus förteckning av 1618 som ägare av släktens stora godskomplex, vari ett hemman i Baggård ingick.

1635 Karin Boije, Görans dotter, gift med den 1641 avlidne assessorn vid Åbo hovrätt, Erik Bertilssons Ljuster, ärvde Baggård-hemmanet efter sin far; levde 1650 änka på sin mans fädernegård Mäntsälä i Nummis kapell.

1654-72 saknas Lillgård i mantalslängderna, och 1662 antecknas hemmanet som öde. I en lista över "gärdemantal" 1676, där Baggårds två hemman tillsammans bär 1 mantal, står 1/2 mantal (Storgård) som behållet, 1/2 (Lillgård) som upptaget av öde, alltså åtnjutande frihet. Då det är känt att grevskapet gärna tog hand om ödeshemman, får det anses troligt att Lillgård i samband med ödesmålet blev huset Leijonhufvuds egendom. Förut är nämnt, att greve Gustaf Moritz år 1685 inneslöt det i en godsförsäljning, likaså att det kort därpå blev kronojord.

Bönder på (sedermera) Lillgård

Michel Knutsson 1549-64

Ambrosius Michelsson 1656-84

Zacharias Michelsson 1588, oförmögen.

hustru Karin (änka) 1600

Tomas Mattsson 1601, död s.å., i tiondelängden "Enckian".

Tomas Tomasson 1606-19 (i 1614 års jordebok Tomas Mattsson, tydl. föråldrat).

I 1624 års utsädes- och boskapslängd uteslutes Lillgård, tydligen öde eller oförmöget.

Hans Larsson 1645-50

Nils Henriksson måste ha brukat hemmanet innan det senast 1654 föll i ödesmål; hans namn återfinnes i ödeslängden 1662 och som gammalt jordeboksnamn in på 1700-talet.

Simon Hansson 1676, borta ur mantalslängden 1680-81, ånyo skriven 1687-93, med hustru Anna 1676-87, sonen Hans 1693.

Hans Simonsson, den föregåendes son, 1706-19 - erlade den ryska skatten; död före 10/11 1724; hustru Anna 1706-12

Erik Hansson, den föregåendes son, f. 1700, d. 17 , bonde 1723- åtnjöt ödesfrihet med skyldighet att skatta 1726; hustru Märta Ersdotter, f. 1687, d. 17 . Då hon som änka "för sin fattigdom och brist av manshjälp ej förmått förestå hemmanet", ingick hon 9/3 1743 med trumslagaren Jacob Welter ett kontrakt om att till honom överlåta hemmanet med villkor att själv få bruka vissa ägostycken; därtill fogade hon önskemålet att deras barn skulle gifta sig med varandra, vilket Welter godtog endast "om det bliver Guds vilja och de få tycke för varandra, dock utan allt tvång". När Märta vid hösttinget 1746 lät i protokollet införa kontraktet, hade Welter av kronofogden fått införsel i hemmanet.

Jacob Welter - se ovan - bonde omkr. 1743-, med hustru Maria; båda 1751 som sytningsfolk hos sonen. Carlsodtter, f. 1709, d. 1790

Johan Jacobsson, den föregåendes son, f. 1727, d. 18 , bonde 1751-82; hustru Anna Johansdotter, bonddotter från Alhov, f. 1725, d. 18 , bodde 1790 kvar som änka hos dotter och måg.

Salomon Henriksson, den föregåendes måg, f. 1745 vid Raseborg, där till 17 torpare på Kopparnäs, d. 18 ; gift 1772 med Maria Johansdotter, f. 1750 i Baggård, d. 18 ; förestod hemmanet 1791-180

Alexander Magnus Fagerström, kofferdiskeppare, f. 1777 - se Kallbacka s. - måg på Lill-Baggård 1802, förestod hemmanet 18 (enl. mantalslängden 1808).