KONUNGSBÖLE

synes vara benämnt efter en medeltida bygdehövding som kallades konung, ett antagande som passar väl till byns läge vid den forna båtleden från Raseborgstrakten upp till Kroggård och Läppträsk. Byn svarade 1540 för två skattmarker och brukades av två bönder, vardera med en skattmark. De två hemmanen framstår då som jämnstora, vilket dock kan vara en villa, beroende på att olikheter i utmarksägor inte påverkade skattmarkstalet. När stångtalet (s.) 1570 anges, har nuvarande Simons 7 1/2 stång, nuvarande Kolars 4 1/2 stång, en olikhet som redan på 1550-talet är synlig i tiondeavgifterna och komålssmöret (s.,). Proportionen är densamma 1601, då byns stångtal är minskat till 8, hemmanens till 5 och 3. Samma siffror gäller 1623, men senare sker en utjämning: 1712 är skattetal och utsäde lika för de två grannarna.

1 Härom bl.a. hos H. Ylikangas, Lohjalaisten historia I, s. 98).

Simons

Olof Larsson 1540-43, nämndeman.

Bengt Olsson 1552-71, nämndeman.

Hans Bengtsson 1592

Simon Bengtsson 1600-07

Birgitta änka 1609

Bengt Hansson 1621-24

Matts Simonsson 1633-36

Påvel Bengtsson 1645-72; Kirstin, skriven som hustru 1656-, som änka 1676-81, biträddes 1676 av två mågar med var sin hustru: Simon Mårtensson och Brita samt Matts och Anna, 1681 endast av Simon och Brita. År 1683 föll hemmanet i ett kortvarigt ödesmål.

Henrik Nilsson upptog det av öde 1684, hade 1688 en konflikt med kronobetjäningen (s.), drabbades sedan av missväxt och dog utblottad 1693. Margareta Persdotter, 1687 skriven som hans hustru, i 1693 års restlängd som änka, troddes efter hand kunna betala skatteresten - ett snart flyktat hopp, ty redan 12/4 1694 inrymdes hemmanet åt nästföljande.

Matts Mårtensson från Lautela i Sommernäs (Somerniemi) var av kronofogden utsedd till bonde i samråd med rusthållaren i Ylötkylä i ??, varunder Simons från indelningstiden utgjorde augment. Matts var främmande för bygdens språk, redde sig inte under missväxtåren, utan rymde 1698 till de trakter därifrån han var kommen.

Hans Henriksson inrymdes 25/6 1699 i detta krono ödeshemman, fick 1702 häradsrättens förord till två frihetsår, mantalsskrevs 1706 med sin hustru Beata och en piga - men 1710 inträdde nytt ödesmål.

Henrik Ersson upptog hemmanet av öde under ryska tiden, skattade 1719 åt tsaren och fick efter fredsslutet, i februari 1722, tingets förordnande om syn för ansökan om frihetsår. Vid samma ting ansökte en Erik Eriksson likaså om frihet för ett hemman i Konungsböle, som han sades ha upptagit av öde. Då namnet inte ses i grannhemmanet Kolars bondelängd för denna tid, kan denne Erik måhända vara Henriks far; hade de gemensamt uppodlat hemmanet, så kan fadern under ofreden ha låtit skriva sonen som bonde för att undgå att denne uttogs som "mantalskarl" (s.) men efter freden återtagit värdskapet. Fadern synes ha dött före 1723, ty han saknas i detta års kyrkbok, där efter Henrik Ersson, f. 1706, och hustru Beata, f. 1700, upptas mor Maria. Henrik dog 1734, begrovs 17/11 i kyrkan. Änkan Beata fick 1736 avvittring för att träda i gifte med en dräng Erik från "Domarby" (i Ingå?), troligen identisk med nästföljande bonde.

Erik Eriksson, hit närmast från en drängsyssla på Mjölbolsta Jodd, bonde på Simons i oktober 1738 och ännu 1744, gift med Beata Hansdotter, Henrik Erssons änka. Fastän hemmanet var krono, måste Erik i sinom tid avstå det till nedannämnda styvson.

Johan Henriksson, Henrik Erssons son, f. 1726, bonde från före 1751 till inemot 1782, död 1783, begraven 3/8. Gift 7/10 1747 med Anna Henriksdotter, bonddotter från Mjölbolsta Jodd, f. där 1726, bodde som änka hos nedannämnda son, svarade vid hösttinget 1788 i ett den avlidne mannens skuldmål.

Henrik Johansson, den föregåendes son, f. 1742, bonde 1782 och till sin död omkr. 1790. Gift 11/10 1772 med Maria Henriksdotter, bonddotter från Rullarsböle, f. där 1754; som änka förestod hon hemmanet 1791, biträdd av sonen Henrik Henriksson (f. 1774) och dennes hustru Carin, vilka dock ej torde ha tillträtt värdskapet innan gården såldes ur släkten.

Henrik Bäckström, kronobefallningsman (f. 24/1 1762 på Lagmans), blev 17 dess ägare, från 17 gift med Margareta Lovisa Holmberg (f. 9/8 1779 i Helsingfors). Genom honom fick gården en ny social prägel, bl.a. med en inneboende skrivare, och säkerligen en förändrad bebyggelse.

Bergskommissarien Ihlström innehade Simons år 1808.

Kolars

Jöns Svensson 1540-

Matts Persson 1549-70, ännu 1571 i sölvskatteregistret.

Tomas Tönneson 1570-

Anders Bengtsson 1587 oförmögen, 1592 skattande.

Grels Clemetsson eller Grels Finne upptog hemmanet av öde år 1600, efterföljdes här sannolikt av ättlingar i tre led.

Erik Grelsson 1606

Tomas Grelsson 1621-31, 1631 tingförd för att han anstiftat oro vid avräkningsstämman för boskapsskatten (s.).

Grels Tomasson; hans änka lät vid ting i februari 1633 anteckna vittnesmål om hans död i Tavastehus fängelse (s.); änkan förestod hemmanet 1635.

Matts Tomasson 1645-81, med hustru Anna; hans namn gällde in på 1700-talet som hemmanets jordeboksnamn.

Jacob Mattsson, den föregåendes son, skriven som sådan 1666, som bonde 1687-93, sistnämnda år "fattig och oförmögen". Hans änka Brita Hindersdotter svarade 1705 och 1707, troligen som sytningshjon, i mål om skuld och åverkan.

Mårten Simonsson och hustru Margareta var värdfolk 1706. 1712 satt Margareta som änka, och vid tinget intygades att hemmanet låg öde sedan 1708; en lång tid hade mannen, drabbad av missväxt och andra svårigheter, varit utståndsatt att betala skatten, slutligen dött i fattigdom.

Jöran Eriksson från Persböle i Pojo upptog hemmanet 1709 och sådde 10 kappar råg. Men han var en fattig och orklös åldring, tog följande vinter till tiggarstaven och dog hösten 1710 i pesten.

Olof Ersson från Bredäng, f. 1667, fock 23/4 1710 inrymning i hemmanet. Härvid samrådde kronofogden med rusthållaren på Hattula i nuv. Pusula socken (då inom Lojo), varunder Kolars sedan indelningstiden lydde som augment. Olof svarade för hemmanet under ofredstiden och ännu 1734. Giftmed Maria Larsdotter, f. 1677, död efter 23/3 1748.

Erik Olofsson, den föregåendes son, f. 1705, bonde troligen från omkr. 1740 till sin död 1745, Gift 1:o med Lisa Carlsdotter, död senast 1741; 2:o med Beata Hansdotter, f. 1710, som änka omgift med nästföljande bonde. Lisa efterlämnade en treårig son Carl, vilken 1767, då bosatt på Brynickbacka, försökte att från styvföräldrarna återvinna sitt fädernehemman - fortfarande av krononatur. Hans anspråk tillbakavisades med att fadern vid avvittring 1741 hade haft tillgångar endast till 120 daler kmt, skulder till 190 daler, och att vid bouppteckningen efter honom tillgångarna hade varit 168 daler, skulderna 251 daler kmt.

Erik Eriksson, f. 1721, kom till gården snart efter Erik Olofssons död, genom gifte med dennes änka Beata Hansdotter; han var bonde ännu 1776, då som änkling. Han sades ha klarat av företrädarens skulder och bragt hemmanet i gott bruk efter år av förlamning. På den gamla bondeänkan Maria Larsdotters vägnar blev han 1748 anklagad för att vara "hård och svår" mot henne och driva henne från den gård där han och Beata var genom gifte inkomna främlingar; talesman i käromålet var en hennes son, Erik Olofssons bror, Skriks-bonden Carl Olofsson i Finby.

Anders Eriksson, den föregåendes son, f. 1747, bonde 1778-8 . Gift senast omkr. 1773 med Carin Eriksdotter, f. 1744.

Anders Åkerström, f. 1748, bonde i april 1784 och ännu 1788. Hade 1781, då blecksmed i Fagervik, uppträtt som Anders Erikssons fordringsägare. Möjligen var han släkt i gården: en Åkerström från Fagervik hade 13/2 1763 gift sig med en Stina i Konungsböle. Anders hustru hette Johanna Mattsdotter Kloker, f. 1746.

Henrik Johansson, förut bonde på Huskvarn, f. 1728, övertog Kolars 1788 och behöll det till sin död 19/5 1789. Hans hustru Carin Johansdotter, f. 1732, behöll som änka värdskapet åtminstone till 1791, dog 1815.

Henrik Qvarnström, den föregåendes son, f. 1760 på Huskvarn, skriven som bonde i kyrkboken 1796- och ännu 1808 års mantalslängd. Gift senast 1784 med Johanna Elisabeth Bäckström, f. 1757 på Lagmans, dotter till inspektören Eric Bäckström. Måhända som en följd av sitt svågerskap med kronofogden Henrik Bäckström, fick Qvarnström en funktion i civilförvaltningen, utförde en del uppdrag som vice länsman.

En torpare Henrik Nylund, f. 1774, död 5/3 1809, upptagen i kyrkboken 1805-, är troligen samma "spannmålstorpare" Henrik som mantalsskrevs 1808. Gift med Anna Maria Andersdotter, f. 1768, hade en 1801 född dotter.