ANTBY

är tidigast nämnt i ett brev på tyska, skrivet 12/6 1500 från rådet i Åbo till rådet i Reval rörande arv efter en i Reval avliden Barbare Brokes, dotter till Laurentz Auno och hans hustru Katherine i Antuby (Antubü) i Karis socken; däri försvaras den rätt som tillhör den avlidnas tre systrar, bosatta i trakten av Raseborg, nämligen Margareta Kroges, Katherina Berndes och Birgitta Dantzick, företrädda av en fullmäktig, Hinrick Kroch. Av systrarnas tillnamn, som här måste anses vara deras män, synes det första, liksom även ombudsmannens, syfta på Kroggård i Karis, förr kallat Krogen, medan de andra talar om tyska eller baltiska giften. Om alla införda namn, inte minst byns och faderns, gäller att de förefaller att vara påverkade av den tyska skrivarens obekantskap med bygdens språk. Brevet visar att 1400-talets Antby hade vidsträckta kontakter med städer på skilda håll.

Byn svarade 1540 för 5 skattmarker, varav 1 1/4 under utbysmän, det övriga fördelat mellan fem bönder. Skattetalet var 1570 oförändrat, 1601 förhöjt till 5 1/2 skattmark. Byamålet var 1570 16 2/3 stänger, 1601 minskat till 16 stänger. Talens fördelning inom byn var 1540 och 1570 följande (hemmanens sannolika motsvarigheter i senare tid inom parentes):

1540 Skattmk

Måns Olsson (Sona) 1 1/3

Michel Andersson (Backa) 1/2

Olof Hansson (Olars) 7/12

Staffan Månsson 2/3

Jöns (Klockars?) 2/3

1570 Stänger

Jören Månsson (Sona) 4 1/2

Michel Andersson (Backa) 1 1/2

Anders Olsson (Olars) 3

Anders Månsson (Klockars) 3 1/2

Påvel Hansson 4 1/6

Det femte hemmanet är borta 1552-58, anges 1561-67, under Påvel Hanssons i Berg namn, som en halvt oförmögen "kåldrök", fastän han några år senare i sölvskatteregistret framstår som socknens rikaste bonde. Möjligen beror hemmanets utelämnande i en del skattelängder på att det såsom ägt av en bonde i grannbyn kom att oegentligt hänföras till denna - men utan ökning av byns skatt. Ett hemman i Antby, Anders Hanssons, angavs 1581 som öde. Under greve Axel Leijonhufvuds tid, 1585-1600, råkade fyra av byns hemman på obestånd och gjordes till stadgehemman, d.v.s. fick den vanliga skatten utbytt mot vissa poster spannmål, havre och smör, vartill antagligen kom ett ökat antal dagsverken till Raseborgs gård eller Ekenäs. Ett hemman återstod därefter som skatte, nämligen det som länge hade varit det starkaste i byn, senare känt under namnet Sona. Dess stångtal var år 1601 minskat till 4, 1623 förhöjt till 4 1/6 och stannade därvid när senare byns hela stångtal ökades till 22 1/6, som det var vid tiden för storskiftet (1766). Fördelningen mellan hemmanen var då:

nr 1 Sona 4 1/6

nr 2 Backa 6 2/3

nr 3 Olars 6 2/3

nr 4 Klockars 4 2/3

Sona hade alltså blivit minst i byn. Ur kronans synpunkt riktigt var, att det försvunna stadgehemmanets 4 stänger tillföll endast de tre återstående. Märkligare var att Sona blev utan andel i byns tillökning av 6 1/6 stång. En förklaring härtill är måhända den att stadgehemmanen omkring 1635 som förläning tillhörde en inflytelserik person: Grels Mattsson i Berg, ryttarbonde, måg till förutvarande grevskapsfogden Nils Clemetsson och sannolikt ombetrodd även med någon annan funktion i grevskapet än ryttarbondens.

Efterföljande redogörelse över hemmanens bebyggare vilar fram till 1600-talets mitt delvis på sannolikhetsslut anknutna till namnföljden samt skatte- och stångtalen. Störst är osäkerheten i fråga om det här först upptagna femte, senare försvunna hemmanet:

Staffan Månsson 1540-51

Påvel Hansson i Berg 1561-71

Mårten Ersson, öde 1594

Erik Mattsson 1619

Eskil Tomasson, 1623 skriven för ett av byns fyra stadgehemman (FRA 214) jämte namnen Olof Mattsson och Clas samt det överstrukna Olof Jönsson. I kanten har stått Ryttare, men överskrivits med Öde, vartill har fogats årtalen 1621, 1622, ändrade till 1623, 1624. Olof Jönsson är sannolikt den i domboken 30/6 1625 (fol. 47) nämnda Olof Jönsson i Snällböle, som var bror till Matts i Antby och blivit av sin grannhustru dödad med kniv.

Henrik Mattsson 1634-35 på ett av stadgehemmanen, 1636 måg på Sona, senare husbonde där.

Jöran Ersson med hustru Kirstin, bror Erik och brorshustru Margareta mantalsskrivna 1693 skilt från det övriga Antby, tydligen på ett nyupptaget ödeshemman som snart åter övergavs.

Sona

Måns Olsson 1540-57

Jören Månsson 1558-71, i sölvskatteregistret 1571 en av de 12 bönder i Karis, som hade skattbart lösöre till över 100 mars värde.

Anders Mattsson 1591

Matts Andersson 1600-1613, svarade 1606 för 1/2 mantal, medan tre andra i byn hade var sitt 1/4 mantal; 1613 hade han 1/3 mantal.

Olof Jönsson, ryttarbonde 1619 - jämför ovan ang. det femte hemmanet.

Matts Jönsson (även Jöransson), sannolikt den föregåendes bror, 1623 skriven som den enda skattebonden i byn, med 1/3 mantal, 4 1/6 stång jord, vilket med beräkning av 4 stänger under skattmarken gav 1 1/24 skattmark. I 1624 års boskapslängd likaså enda skattebonde i Antby; bonde t.o.m. 1636.

Henrik Mattsson, måg till föregående, jämför ovan - det femte hemmanet, vilket måhända är det ödeshemman som 1645 antecknas under Henriks namn, samtidigt med att han i mantalslängden, likaså i Antby, står för ett hemman med fyra vuxna personer; skriven 1654-56 med hustru Margareta och två söner m.m.

Matts Henriksson, den föregåendes son, bonde 1662-91, med hustru Kirstin 1654-81, sonen Hans skriven från 1672.

Hans Mattsson, den föregåendes son, bonde 1693-1710, med hustru Märta Clasdotter 1680-; hon skriven här som gammelmor 1723.

Henrik Hansson, den föregåendes son, f. 1677, bonde 1710-34 med hustru Anna 1706-12, hustru Margareta Tomasdotter (f. 1689) o. 1719-34; Henrik erlade även den ryska skatten 1719. Som änka förestod Margareta hemmanet ännu 1747, då styvsonen Matts ville tillträda det; hon ansåg sig, emedan hon med sitt arbete och sina i boet införda medel hade "uppbragt" det ur ett "alldeles förlamat" tillstånd, berättigad att ännu några år förestå det, så att hon kunde betala dess återstående gäld och se till att varken Matts eller hennes egna barn av samma fader behövde "komma på landsvägen". Emedan rätten ej visste huruvida hemmanet var skatte eller krono, lämnades frågan om dess besittning för denna gång öppen.

Matts Henriksson, den föregåendes son, enligt kyrkboken född 1720, men i själva verket sannolikt tidigare, eftersom han var från faderns tidigare gifte och styvmodern (se ovan) 2/4 1747 sade sig ha blivit gift med Henrik Hansson "för 28 år tillbakas"; enligt mantalslängden bonde 1744 - men, se ovan. ännu 1747 förestod styvmodern hemmanet; Matts dog 1762, begrovs 5/12 i kyrkan; hans hustru Anna Michelsdotter, f. 1711, gift senast 1746, levde under 1770-talet som änka hos nedannämnda son. Obs. tingsprot. 26/11 1762 (???) som nämner Matts Henriksson såsom en av kärandena i en ängstvist.

Johan Mattsson, den föregåendes son, f. 1746 på Sona, d. 18 , bonde 1767-18 ; gift sen. 1767 med Märta Andersdotter, bonddotter från Gösbacka, f. 1740, d. 1800.

Henrik Johansson, den föregåendes son, f. 1773 på Sona, i 1805 års kyrkbok angiven som bonde. Gift senast 1802 med Maria Johansdotter, bonddotter från Torsö Västergård, f. 1777, d. 18 .

Backa (Backers)

Namnet anger att hemmanets tomt var högre belägen än grannarnas.

Michel Andersson 1540-70

Eskil Michelsson 1571

Tomas Andersson 1592

Anders Hansson, namn för ödeshemman 1594, därefter stadgehemman.

Henrik Hansson 1600-01 - även skrivet Henrik Andersson (fel?)

Anders Henriksson 1606-07 (återkommer 1612-13, men då tydl. föråldrat)

Olof Larsson 1609-23; hans namn saknas 1619, då ett ödeshemman i byn omtalas - sannolikt detta; Olof angavs 1623 som ryttare. En tillfogad anteckning säger att hemmanet låg öde 1623-24.

Clas Bertilsson 1634-36

Lasse Classon kärade vid tinget 10/9 1641, nyligen kommen till ett ödeshemman i Antby, till sina grannar om att få del i en ängsrödja, fick dom på att den skulle skiftas efter stång och aln.

Erik Andersson 1645-47, efterträddes av sonen

Jacob Eriksson 1654-70, med hustru Valborg 1654-66, hustru Anna 1668. Vid tinget i tuni meddelades, att Jacob, som saknade bördsrätt, blivit av grevskapets hoppman Henrik Grelsson uppsagd från hemmanet, emedan han och hans fader hade förestått det så illa att det var "mycket förlamat".

Matts Bengtsson fick vid nyssnämnda ting vittnesbörd om att hoppmannen inrymt hemmanet åt honom, vid hösttinget 1672 ytterligare om att vid hans tillträde sommaren 1670 åkern varit obrukad, husen gamla och förfallna - "eljest ock vid hemmanet ringa skog". Matts skriven här till 1681 med hustru Margeta.

Jöran Andersson, möjligen styvson till föregående, eftersom med Jöran 1687 skrives Margeta mor; 1693 i stället för henne en syster Maria. Nödgades 1695 överge hemmanet på grund av fattigdom och stor skatterest, blev legodräng i Berg; hans medellöshet attesterades vid vintertinget 1696. Efter honom ansågs hemmanet behöva tre frihetsår.

Henrik Mattsson, f. 1660, bonde 1695-1723, erlade även den ryska skatten 1719; hustru Carin, f. 1673, här 1706-23. Henrik kvar 1743, gammelfar.

Johan Henriksson, den föregåendes son, f. 1699, d. 1740, bonde 1724-40; hustru Carin Ersdotter 1724-, bonddotter från Total Storgård, där Johan som ung tjänade; hon var 1743 omgift med nästföljande.

Anders Hansson, f. 1713, d. 1783, bonde 1743-67; gift 1:o omkr. 1743 med ovannämnda Carin Ersdotter, död 1758, begrovs 5/2 i kyrkan; 2:o omkr. 1759 med Greta, död 1771, begraven 1/9 i kyrkan; hon anges ha lämnat värdskapet fyra år före sin död, vilket låter förstå att även Anders gjorde så 1767.

Henrik JOhansson Backman, Johan Henrikssons son, f. 1734 på Backa, bonde 1767-omkr. 1795; skatteköpte hemmanet 17 ; nämndeman 1789-1802. Gift 1:o senast 1760 med Carin, död 1763, begraven 13/3 i kyrkan; 2:o före 1765 med Margareta Mattsdotter, f. 1738 i Ingå, död 1796. Han utgav två överlåtelsebrev, av 1784 och 1794, enligt vilka sonen Johan skulle få hemmanet mot att utlösa sina syskon för 44:21:4 rdr = 800 daler kmt, men förbehöll sig vardera gången att framdeles avgöra när han ville frånträda värdskapet, vilket han gjorde omkr. 1795; han dog 18 .

Johan Henriksson Backman, den föregåendes son, f. 1760 på Backa, d. 18 , bonde från omkr. 1795 till 1824; hustru Anna Henriksdotter, f. 1764 i Berg, d. 18 .

Olars

Olof Hansson 1540-65

Anders Olsson 1567-71

Olof Jörensson 1592, hemmanet öde 1594, upptaget 1600 som stadgehemman, bondenamnet kvar 1601-07; likaså 1612-13, men då tydligen föråldrat.

Michel Olsson 1609-36

Anders Michelsson 1642-72, återfick 1642 genom häradsrättens dom ett åkerstycke, som hans farfar (Olof Jörensson) hade nödgats avtså till Matts Jöransson (Jönsson, Sona hemman) i vederlag för en silversked, lånad 1613 för att pantsättas i Reval för salt och sedan förkommen genom panthavarens död. Hustru Carin 1654-72; som änka förestod hon hemmanet 1676, men jämte henne en Henrik med hustru Carin, troligen de nästföljande.

Henrik Michelsson 1680-81 med hustru Carin och son Jacob. Som änka förestår Carin hemmanet 1687 jämte sonen Jacob (redan 1676 mantalsskriven efter Henrik och Carin).

Jacob Andersson 1693, med Carin mor och brodern Michel, tydligen anhöriga till ovannämnda Anders Michelsson.

Michel Andersson, nyssnämnda bror, bonde 1697, intygades senare haft hemmanet "någorledes behållet" tills han 1702 blev tagen till knekt; då kunde hans hustru Anna Jöransdotter ej "behörigen förestå" det, fastän hon i hans frånvaro satt kvar där, och när han efter tre år återkom, var han ej "så flitig och aktsam om hemmanets bruk och underhållande som tillförene", drabbades även av några års missväxt, varefter han hösten 1708 var så fattig att han sådde endast 6 kappar råg; våren 1709 lämnade han hemmanet öde och blev ryttare hos brukspatron Helleday på Fagervik. Anna var 1722 änka, yrkade då vid sommartinget att med sina barn återfå hemmanet, emedan mannens förfäder "av urminnes tider" hade innehaft det, men då arvsrätt ej gällde för kronohemman, hänvisades hon till landshövdingen.

Diedrich Schrey, bokhållare (se Bredäng s.), senare befallningsman, utverkade 21/9 1709 inrymning i två ödeshemman i Antby, Olars och Klockars, fick för dem frihetsår utlöpande resp. 1713 och 1718 samt besatte dem med landbönder. Han avled 1712, men ännu 1724 angavs de två hemmanen såsom disponerade av hans sterbhus - vars rätt kort därefter torde ha upphört.

Anders Olsson, Schreys landbonde från 1710, skriven här 1712, torde 1713 ha övergivit hemmanet.

Matts Henriksson fick av prosten Johan Drysenius, som under någon del av ockupationstiden på fiendens vägnar styrde i trakten, införsel i Olars hemman, erlade 1719 dess skatt till den ryska makten. Mot änkan Annas yrkande 1722 värjde han sig, "påståendes att få bli därvid nu, efter han uti den svåra tiden stått därföre". Han är 1724 här mantalsskriven med hustru Anna, som måhända är identisk med en 1733 begraven hustru från Antby.

Johan Mattsson, den föregåendes son, f. 1705, d. 18 , bonde från omkr. 1730 till 175 ; gift sen. 1728 med Maria Mattsdotter, f. 1707, d. 17 . Båda på 1770-talet här som gammelfolk hos sonen.

Henrik Johansson, den föregåendes son, f. 1728, d. 1783, bonde 1761-83, nämndeman 1774-82; gift sen. 1758 med Maria Ersdotter, f. 1738 på Prästholm, d. 1811. (Tingspro. 2/4 1784, fd. 246 off anger hennes namn bara Anna Eriksdr.)

Henrik Henriksson, den föregåendes son, f. 1758 på Olars, d. 18 , tillträdde Olars enligt vid bouppteckningen efter fadern 10/11 1783 fattat beslut av systrarnas förmyndare "jämte deras moders ja och samtycke", mot att utlösa de två systrarna med 133 rdr, dock så att den ena av dem, Maria Christina, efter särskilt avtal skulle för sin och sin makes livstid som utlösen besitta vissa av hemmanets ägor (s.). Gift sen. 1781 med Maria Johansdotter, bonddotter från Konungsböle Simons, f. 1755, d. 18 .

Erik Johan Henriksson, den föregåendes son, f. 1784; i kyrkboken 1805-16 gjord ändring av "son" till "bonde" torde, att döma av mantalslängden, ej vara gjort före 1808. Gift 14/7 1808 med Lovisa Qvarnström, f. 1787 i Läpp, Karis.

Klockars

Jöns 1540-43

Anders Månsson 1592 hemmanet anges 1594 som öde under namnet

Jacob Michelsson, vilket kan vara en felskrivning av föregående.

Mårten Eriksson 1600, hemmanet då upptaget av öde; Mårten skrives i 1601 års längder med tre olika farsnamn (Eriksson, Olsson, Andersson).

Matts hovslagare 1606-07 - saknas i 1609 års hjonelagslängd, men återkommer, kanske föråldrat, 1612-13.

Erik Michelsson 1619

Erik Eriksson, klockare 1623 - "haver ingen ko" - efter honom torde hemmanet därefter heta Klockars.

Mårten Henriksson 1634-36; hemmanet saknas i mantalslängderna 1645 och 1654-56, men är måhända 1647-50 bebott av en då skriven Michel Olsson - han kunde vara Olars-bonden, som efter att ha lämnat sitt hemman åt sonen Anders upptog det ödeliggande grannhemmanet.

Michel Bertilsson eller Michel Skräddare 1662-76; hustru Anna, frå 1662, sitter 1680-81 som änka jämte den redan 1676 skrivna sonen Nils. I juni 1685 uppgavs Klockars ha legat 8 år öde, vilket tyder på att Michel dött 1677 och de efterlevande ej hållit hemmanet vid makt.

Tomas Henriksson trädde 1685 till som ödesbrukare med frihetsår, mantalsskrevs här 1687 med hustru Malin, men blev vid tinget i juli s.å. uppsagd av sina löftesmän emedan han av försumlighet lät hemmanet ligga obrukat; de begärde att i hans ställe få insätta en "som om hemmanets bruk bättre rykt håller", d.v.s. nedannämnda Anders, och hänvisades av häradsrätten att anmäla ärendet hos landshövdingen.

Anders Classon synes efter nyssnämnda anmälan ha brukat Klockars från 1687, mantalsskrevs här 1693 med hustru Margareta, men från våren 1697 låg hemmanet öde, sedan Anders "av missväxt blivit alldeles oförmögen, och omsider död". Ödesmålet fortbestod tills

Diedrich Schrey - se ovan under Olars - 1709 fick inrymning i hemmanet; han hade där 1710 en dräng och en piga mantalsskrivna, men ej längre 1712, och 1719 saknas Klockars bland de för den ryska makten skattande.

Johan Hansson, född på Sona och bror till Sona-bonden Henrik, företog sig, enligt en vid hösttinget 1769 avgiven berättelse, att "under den förra ryska våldstiden" (1713-21) försöka upparbeta det öde grannhemmanet, men måste för sin fattigdom uppge det. Sedan det "åter blivit röklöst", gjorde "en som i allmänhet kallats Mogs" ett lika fåfängt försök att bruka upp det. Under det långvariga ödesmålet blev hemmanets tomt delvis intagen och bebyggd av Sona hemman, varav 1769 följde en tvist om tomtgränserna.

Måns Andersson, skriven här 1723-24 med hustru Anna, var troligen den nyssnämnda "Mogs", enligt kyrkboken flyttade han härifrån till Kroggård.

Anders Henriksson, f. 1697, d. 1740, med hustru Maria, f. 1702; bonde 1729-1740, begrovs i kyrkan med sin 11-åriga son Matts. Familjen hade 1723-24 varit bosatt på Stor-Barsgård Västergård. En änka Maria från Antby begrovs i kyrkogården 13/5 1759.

Hans Henriksson, f. 1712, d. 1783, bonde 1744-61; gift sen. 1741 med Maria Henriksdotter, f. 1708, död 1759, begrovs 13/5. Hans skatteköpte hemmanet 12/11 1760.

Erik Jöransson, f. 1719, d. 1 ; 1761 mantalsskriven som måg hos Hans Henriksson, men Eriks hustru från 8/10 1756 heter Beata Andersdotter, f. 1725, d. 17 , och måste vara dotter till ovannämnda Anders Henriksson. Erik bonde 1761- . Det barnlösa paret testamenterade 24/10 1772 hemmanet till Beatas enda bror Anders Hansson, att tillträdas antingen efter deras död eller när de ville taga sytning. Erik nämnes som bonde 20/11 1781.

Anders Hansson, Hans Henrikssons son, f. 1741, mantalsskriven som bonde 1782, död troligen före 1788. Gift 27/6 1773 med Anna Mattsdotter från Höstnäs, f. 1752 i Pojo; paret blev barnlöst, och efter Anders död återgick hemmanet till Erik och Beata. Senast 1791 gifte Anna om sig med nästföljande.

Henrik Johansson , f. 1757 på Slipars (ej bondson där), mottog 20/6 1791 jämte sin ovannämnda hustru Anna Mattsdotter Klockars utan annat vederlag än sytningsförmåner för givarna. Då Anna blev barnlös även med Henrik, antog makarna som fosterdotter en släkting, skräddardottern Anna Lovisa Jacobsdotter Fagerlund, f. 1783 i Lojo, och 7/1 1805 testamenterade de "i betraktande av den trohet, huldhet och lydnad", varmed hon hade tjänat dem, hemmanet till henne och hennes fästman Johan Jöransson Thorström, bondson från Torsö Östergård, f. där 1785, att mot sytning till givarna tillträdas så snart de unga var lagligen gifta; de vigdes 1806, men ännu 1808 står Henrik i mantalslängden som bonde, medan Johan i kyrkboken kallas "unga bonden". Henrik slutade sitt liv 26/6 1816 genom avrättning efter begånget brott; Anna överlevde honom.

Ett torp, kallat Långbro, fanns från 1700-talets tidigare hälft på byns samfällda mark och gällde som grannarnas gemensamma tillhörighet.

Henrik Ersson, f. 1682, brukskarl vid Fagervik, är i kyrkboken 1723-38 skriven där jämte hustru Elin, f. 1687, samt två gifta söner och tre döttrar. En av döttrarna, Stina, var 1759 bondhustru på Brynickbacka; Henrik, då gammelfar på torpet, hade med mågen en rättstvist om mångahanda lösöre och slöt den genom förlikning. Torparen var kärandepart, som han även hade varit 1748 i ett mål mot bonden på Bredslätt, gällande en häst. Elin var troligen den gamla hustru från Långbro, som begrovs 5/11 1758.

Johan Simonsson Sundsten, f. 1721, d. 1793, måg till föregående, mantalsskriven 1782 som "Byns torpare 1791-1808; gift senast 1770 med Lisa Mattsdotter, bonddotter från Antby Sona, f. 1748, d. 18 . I kyrkboken 1796-1802 heter torpet Långbro Maskis.

Mantalslängden 1808 nämner under Antby, utom Sundsten, ännu en torpare med namnet Henrik samt en spannmålstorpare Erik, enligt kyrkboken:

Henrik Henriksson Lindholm, bondson från Antby Backa, f. 1763, gift med Johanna Henriksdotter, bonddotter från Antby Olars, f. 1765, d. 1813.

Erik Nylund, f. 1769 i Finby, gift senast 1799 med Margreta Johansdotter, bonddotter från Antby Sona, f. 1767, d. 1811.